...kanske.

Mitt samtal till pizzerian:
"-Jag skulle vilja ha två Africana för avhämtning."
"-Två Mexicana?"
"-Nej, Africana."
"-Mexicana?"
"-A-f-r-i-c-a-n-a"
"-Aha, Africana! ... stycken?"
(sa hon två eller tre?)"-Ja, två Africana tack!"

Efter mat i maggen beordrade Johan mig i säng för att "degrinigeras" medan han hängde tvätt och körde igång en ny maskin.
Jag lade mig muttrandes framför "Ivanhoe" och startade upp Isabellas jordgubbsmössa. Än så länge går det bra, och har man en jordgubbsmössa som inte bråkar, kan man inte vara grinig hur länge som helst! Intill ligger början på en handledsvärmare. Garnet är de jag köpte häromdagen, som jag var lite osäker på vad jag skulle göra utav. Nu när jag kommit en bit inser jag att de kanske blir lite väl rosa? Jag vet inte riktigt om jag kommer att ha någon användning av dom, då jag redan har två par. Någon annan som gillar rosa? I och med detta blev jag lite vankelmodig. Är det någon mening att fortsätta om ingen kommer att använda dom? Jag gillade ju den milt rosa färgen, och tyckte det var kul att prova med den mörkare nyansen till en början för att bryta lite. Kanske jag ska fortsätta exprimentera lite vidare med den mörka nyansen? Hm.

Efter att ännu en gång ömkat för Brian de Guilberts (stavade jag rätt nu?) hopplösa kärlek och uppoffring för Rebecca, och dumförklarat Ivanhoe för att han lät henne resa, sitter jag så här igen. Nu kan ni ju se hur långt man hinner på en liten jordgubbsmössa under Ivanhoe! Jag hoppas verkligen storleken kommer att funka. Jag har ju fortfarande lite besvär med den biten!
Den andra mössan jag startade och rev, fortsatte och rev med det andra garnet jag köpte, gav jag upp och rev upp helt och hållet. Den började bra, men sedan blev det bara pannkaka av mönstret! Jag måste helt enkelt ha Helenas vägledning om jag ska göra en sådan igen! Det var lite frustrerande och nedslående faktiskt, men sjävla garnet var lite svårstickat också, så jag får hitta på något annat att göra utav det.

Imorgon klockan 09.00 ska vi vara på banken för att avsluta husköpet! Vi ska fylla bilen med städgrejor och annat vi kan få plats med. Sedan åker vi direkt till nya huset och börjar förbereda för inflyttning! Det kommer nog att kännas lite overkligt!

Jag har kommit på mig själv att grunna på nästa tömning då och då. Jag känner hur mycket jag vill skriva, men det blir ingen struktur på det! Tankarna och minnena bara flyger runt utan att finna ordentligt fäste. Det är frustrerande och påverkar mig negativt, vilket får mig att än en gång ifrågasätta poängen med mina tömningar! Kanske ska jag bara låta bli att tänka så mycket, då jag inte gjorde det vid de tidigare tömningarna, och bara låta det komma? Det låter som en klyscha, men kan inte beskrivas som annat än att jag nu börjat röra om i den klara gölen och nu får skylla mig själv när slammet virvlats upp.
Det är så mycket enklare att bara fortsätta med jordgubbsmössan, men ska jag sluta fortsätta att välja den "enkla" vägen, eller fortsätta röra när jag nu ändå börjat? Slutar tankarna virvla då?