The fog



Dimman ligger tät över Göteborg. Veckans sista arbetsdag har tagit sin början, för att inte ta slut förrän cirkus halv ett inatt. Jepps, efter åtta timmars hängande framför skärmen blir det hem och snabbkäka innan kavaj och bricka ska krängas på för några timmar på Möllan. Sen är det helg!

Direkt efter jobbet igår möttes jag och Oo upp i Frölunda för att för första gången få beskåda Andreas och Elins underverk. Jordgubbsmössan är lite stor, och han ser lagomt imponerad ut av mitt stickade verk.
Undertecknads första möte med en spädis så färsk att skrynklorna knappt hunnit jämnas ut, gick annars riktigt bra. Jag höll mig på respektfullt avstånd och vågade knappt peta på den lille. Viss munterhet utbröt när jag ombads rätta till hans ena strumpa som kavat ned, och jag inser själv hur fånig jag är. Tänk tum- och pekfingergrepp med resterande fingrar spretande i luften.

Oo hade inga som helst problem att hålla i den lille, vilket bådar gott för eventuella egna knoddar! Själv insåg jag kanske en smula nedslaget, att de instinktiva moderskänslorna lyste med sin frånvaro, och min främsta fascination låg på det biologiska planet. Förundran över livet i dess miniformat. De små händerna, naglarna, hur otroligt små organen måste vara. Jag kan bara hoppas att mammagenerna aktiveras den dagen man nu eventuellt själv tryckt ut ett liv. Uurgh!
 

Efter bebbeupplevelsen styrde jag Gulingen mot Kållered, och ungefär halvvägs kom nog reaktionen över att ha fått betrakta detta livets underverk. Eller så var det kanske vetskapen att jag strax skulle köra nya koreografin själv, för enbart andra gången? I vilket fall hann jag knappt hälsa artigt på de i receptionen, i min hast till närmaste toalett! Jag uppskattar att den lättnaden kan jämföras med en genomförd förlossning, minst!

Men när man väl kommit in i salen, mött deltagarna och kört igång musiken, tog adrenalinet över, och passet gick skitbra! Skönt! Phu, vilken urladdning! En hel del deltagare hade droppat av under dagen, vilket kan ha att göra med den strålande solen från molnfri himmel. Många pass tappade deltagare, ett ganska säkert tecken på att våren är på gång!

På bilden är en av de nya träningsöverdelarna jag köpte på konventet. Det enda med "bodycombat" som fanns! De övriga jag köpte står det bara LesMills på.

Jag tror jag skippar innebandyn imorgon eftersom jag är hemma så pass sent ikväll. Sedan blir det förhoppningsvis en lugn lördag. På söndag ska Oo på GAIS-match på Gamla Ullevi med sina föräldrar. Det är premiär för dom på den nya arenan. Under tiden ska jag fixa iordning middag. Oo fyller ju år på måndag, så jag bjöd hem hans föräldrar efter matchen.
Nästa helg ska jag också till Gamla Ullevi. För att jobba. IFK mot Djurgården en påskhelg bottnar för en intressant match, ur ordningsvaktssynpunkt. Det var inte många inbitna supportrar på träningsmatchen förra helgen, men som kollegorna sade: Det är ändå bra att du är här nu så de får ett ansikte på dig innan Djurgårdsmatchen!

Kommentarer
Postat av: Camilla

Jag kände också som du innan vi fick Isabella. Jag hade i princip aldrig hållit i en nyfödd, pytteliten bebis. När min bror och hans fru fick barn för ett år sen så vågade jag hålla i ungefär 30 sekunder innan jag fick panik och lämnade tillbaka den lilla. Märkligt nog så bara infann sig känslan när Isabella föddes och paniken för något så litet och hjälplöst var som bortblåst. =)

Jag röstar förresten för tårtan med trappan upp och skylten längst ner och klänningen var hur snygg som helst!!

Hoppas ni får en riktigt bra resa!

/Camilla

2009-04-03 @ 12:05:01
Postat av: Linda till Camilla

Tack! Ja, det är inte helt lätt att välja tårta faktiskt, så många att välja bland!

Och tack för att jag fick veta att jag inte var ensam om min skepsism! Det finns alltså hopp att jag faktiskt också har en mammagen! :o)

2009-04-03 @ 13:03:48
Postat av: Stefan

Det rekommenderas dubbla långkalsingar i kväll, svinkall blåst i Mölndal nu och dimman ligger tjock...

2009-04-03 @ 15:17:38
Postat av: Linda till Stefan

Urk! Vilken tur att vi står inomhus! Fast jag brukar ha kallingar ändå! :o)

2009-04-03 @ 15:58:49
Postat av: Elin

Jag tror som Camilla - att mammagenen ploppar upp nånstans i samband med graviditeten och födseln! Du får öva på Noel om du vill, i din takt, i måttliga mängder ;)

2009-04-03 @ 17:55:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0