Min svåger ringde och bad mig installera Skype. Det var ju så bra för att man ju kunde ringa gratis, och så kunde man använda webbkamera!
Nej tack.

Han var så begistrad över Facebook också, och den gången lät jag mig övertalas. Jag fattade verkligen inte grejen. Det var ju bara en vanlig community, men rörigare! Blev bara trött på alla quizes hit och pokes dit. Vuxna som inte känt till communitys betedde sig som att det var helt nytt och häftigt! Man kunde ju lägga ut bilder, skriva gästboksinlägg och skicka roliga grejer till varandra!
Öh? Avregistrerade mig ganska snart.

När Skype var nytt installerade jag det faktiskt. Sedan föll liksom poängen med det, när jag inte hade några vänner att faktiskt ringa.
Suckade och pustade över Skypefrågan med mina kollegor, och kom in på diskussionen vänner. Oo har försökt förklara den där otvungna vänskapen där man bara kan hänga ihop. "Man bara hänger", som Helena sade. Jag fattar inte riktigt. Har jag besök är jag värdinna. Jag slappnar inte nämnvärt av. Oo förklarade för ett tag sedan om hur otvunget hans och Andreas relation är, hur A kan komma förbi, men så pysslar de med var sitt på sina håll. Tex oo framför datorn, och A ute i trädgården. Jag var som ett frågetecken. Samma sak får jag höra nu av Helena. Vissa kan hon bara åka hem och hänga hos. Eller vissa kan komma och hänga hos henne utan att hon känner att hon måste vara värdinna. "Det är de som är de riktiga vännerna". Jag fattar grejen men ändå inte. Jag skulle aldrig kunna gå hem till någon och vara så..."nonchig"!
Jag inser att min vänkrets är ytterst begränsad, och därför också min praktiska erfarenhet, då dessa vänner bor långt bort. Men kanske jag hade ett sådant tillfälle vid ett besök för ett tag sedan? Då jag faktiskt reflekterade över den avslappnade stämningen vi hade.
Inte konstigt att jag tycker det är jobbigt med besök och umgänge, när jag ständigt är på helspänn och har värdinneprogrammet aktiverat! Inte konstigt att jag föredrar att vara ensam!
Borde jag inte sakna det då? Någon att hänga med? Nja, eftersom jag ju inte riktigt vet hur det är, annat än med en partner, så kan jag ju inte sakna det? Måste man ha någon att hänga med? Nej, varför det? Jag trivs ju med mitt eget eminenta sällskap! :o)
Känner att jag inte riktigt kan fokusera på detta tema nu. Passet närmar sig, och en viss nervositet börjar göra sig påmind i magtrakten! Shit. Det känns ju som evigheter sedan jag körde passet, och har glömt varenda kombination!