Sen är det semester i fyra veckor! Brudklänningen är packad, bling-bling skorna likaså. Vi fyller en gemensam bag att ta direkt till Yosemite efter ankomsten. Jag upptäcker till min förvåning att jag har plats över för en mindre giraff i den ena väskan! Visst utrymme för shopping alltså!

Apropå shopping, så fullfjädrade jag min brudutstyrsel med strumpbyxor igår. Närmare bestämt stay-ups! Denna typ av benbeklädnader är något jag väldigt sällan använder, och jag har alltid undrat hur sådana strumpor liksom kan stanna kvar där halvvägs upp på låret!
Okej, tydligen finns det två varianter. En med typ gummi där uppe under spetskanten, som ska - just det, klibba fast i låret och därmed sitta kvar!?

Den andra varianten har bekväm mjuk bomulls- (eller vad strumpan nu är gjord av) kant, men stannar följdaktligen ogärna kvar på ett lår som har en förmåga att vara avsmalnande nedtill. Då krävs strumpebandshållare!
En expedit på Lindex visade sig vara lika obevandrad i denna, enligt mig, småporriga underklädesfilial, men tillsammans klurade vi ut hur de skulle fästas och sitta. Av bilder och sådant hade jag en naiv uppfattning att de fästes i strumpan på samma sätt som ett par hängslen i byxkanten, sådana där käcka små klämmor. Inte riktigt!

Som sann naturvetare kände jag att ett test var nödvändig innan själva dagen D (eller snarare B)! Kände mig som Baby i "Dirty Dancing" där hon satt på sängen innan sista kvällen och rullade upp en strumpa med händerna!

Fick på mig strumporna. Inte så sexigt när de visade tendenser att vilja hasa ned!

(Sensual = Snurrigt?)

Knäppte på strumpebandshållaren runt midjan och kände mig obeskrivligt fånig med de fyra "klämma fast"-grejerna dinglande från fyra håll!
Och det var ju en hel vetenskap att fästa dom i spetskanten! Är det meningen att det ska vara så bökigt, eller är det bara jag som är kass?

Så stod jag där ändå till slut, betraktar eländet i helfigursspegeln, och upptäcker att jag snurrat grejen kring midjan två varv! Bara att krångla upp två fästen och börja om.

När så allt är korrekt enligt egen uppfattning blir jag stående med trosorna i handen. Hur fanken ska de gå på nu? Det går ju inte!

Alltså: Testning före faktiskt genomförande är att rekommendera!

Oo fick välja att se utstyrseln i förväg, eller vänta till bröllopsdagen. Behöver jag skriva att jag var tacksam för uppskovet? Men är rädd att den förväntansfulla minen han visade kommer att utbytas mot ett gapflabb jag gärna delar!
Shit, är det någon som bär sådant här till vardags??
Vad jag vet har inte Oo köpt något nytt fräsht på kalsongfronten att tampas med! Han borde minst ikläda sig ett par stringisar för rättvisans skull! Jag lägger ut möda och svett för läckra(?) undies, medan jag på honom lär möta ett par turkosa Frölundakalsipper! Ack ja!
Vet i och för sig inte om jag skulle vilja se honom i ett par stringisar... Men å andra sidan, ett flabb för ett flabb, eller?

Förutom underklädesprövningen, fick jag även packat, städat och tvättat. Samlade ihop blommorna i köket för att underlätta vid vattning, och förberedde katternas grejer. Fyllde även på de vattenlås som inte används så ofta. Kanske de klarar sig då så man slipper avloppslukten tills man kommer hem.