Helena frågade om hon fick låna pengar till fredagsfikat. Hon hade missat att det var henns dag. Då jag sitter på planet till USA när det är min fikadag, erbjöd jag mig att byta, så vi pös till Mohlins konditori. Kransar är visst deras specialitet. Det var kransar med vaniljkräm och blåbär, vaniljkräm och hallon, vaniljkräm enbart, sådant där grönt gegg, med vaniljkräm, äpple och kanel, med russin, med kardemumma, ja alla möjliga varianter! Tydligen är det ett populärt Volvo-inhandingsställe, för vi har rabatt där! Kransar är behändigt att bjuda på, volvianer är ofta där (ytterligare en kom samtidigt som oss). Månne vi se en anledning till detta kransutbud?

Efter lite velande i kön, omgärdade av underbara dofter (fler nybakade kransar kom ut medan vi stod där), valde jag till slut en äpple, kanel och vaniljkräm, samt en toscakaka. Fortfarande varma! Så ska det vara! Inga intorkade saker som stått framme hela dagen. Det jag inte riktigt gillade dock var att de, liksom på många andra caféer och konditorier, hade bakverken öppet. Inte bakom disk eller skyddade med lock eller liknande. Fullt öppet intill den passerande kön. Dels torkar de ju snabbare, och så står de så öppet exponerade för alla som står och hostar, nyser, dreglar och har sig. Nej, det ser helt enkelt inte bra ut!