(aftonbladet.se)
Är det bara jag som tycker det luktar dålig ursäkt? Är det bara jag som anser att tonåringar inte ska dricka alkohol?

Jag inser problematiken: Alkohol är en del av Sverige, en del av kulturen, samhället, lika naturligt för de flesta som dålig andedräkt på morgonen. Den är en stämningshöjare, en självklar social ingridiens. Den får blyga att våga, bryter isar och bygger broar.
Lika mycket del av Sverige, kulturen och samhället är smärtan, våldet, besvikelserna och ångesten i dess spår.
iq.se har haft många bra kampanjer som uttrycker sig bättre än jag gör. En av dessa har följande monolog:

"Du inger mod,
du skänker lugn.
Du får pryda att bada näck,
och främlingar att bilda hög.
Du ger minnen för livet.

När vi blir förälskade,
får du oss att göra något åt det.
Du gör tungsinta lättsamma.
Du får den som egentligen vill säga nej, att säga ja.

Människor tappar omdömet pga dig.
Kollegor blir flåsade i örat,
förtroenden blir svikna.
Du ligger bakom drunkningsolyckor och slagsmål.
Du splittrar familjer.

Du påverkar de som ännu inte fötts.
Du är med vid våldtäkter och bilolyckor.
Inte många säger emot,
förrän nu..." (iq.se)

Jag vet inte hur det är att dricka alkohol. Vet inte hur det känns att uppleva denna uppenbarligen eftertraktade känsla. Men min undran är ofrånkomligen: