Hela familjen igår kväll. När middagen var avklarad hade klockan passerat 21, och inte många knop orkades resten av den dagen!
Combatpasset gick rätt bra tycker jag. Skrek till de stackars deltagarna att köra armbågar när jag i själva verket gjorde knän orsakade viss förvirring. Vadådå? Styrkelåten var grymt mycket jobbigare när man inte ledde den! Uuh!
Idag känner jag mig smått stel i främst överkroppen. Jag är inte van vid tricepsarmhävningar, då det var ju tre månader sedan sist! :o)

Känns inte som man varit hemma någonting senaste dagarna, men ikväll ska programmet vara fritt! Då ska vi försöka ta tag i röjning av förråd och gillestuga... Halloweenfesten rusar närmare, och vi som tyckte vi hade så himla god tid på oss att förbereda allt... jodå. Om vi bara fått tummen ur och inte haft så mycket annat för oss hela dagarna och kvällarna :oP

Menmen. När jag åkte hem igårkväll passerade jag en rejäl trafikolycka i motsatt körriktning på motorvägen... Läskigt, och man kan inte låta bli att undra vad som hände. Vilka som drabbades, och hur deras tillvaro radikalt måstat förändras i det ögonblicket. Hela bakpartiet totalförstört på en bil, och så gott som hela den andra bilen heldemolerad. Spåren jag körde över imorse var svarta, slingrande och förödande över båda körfälten med slutdestination diket.  Det blev ingen vanlig avslutan på dagen för de bilpassagerarnas och förarnas del. Så mycket man tar för givet!

Kram på er!