Det är bara att inse. Har i och för sig alltid vetat det. Jag är en mes. En fegis. Ett mähä. För snäll. För vek. Ett ynkel!

I somliga fall.

Som vid dealing med försäljare! En troskyldig flicka med majblommor till en telefonförsäljare med snack lika rakbladsvasst som en vithajs tänder. Jag har så svårt att säga nej! Ska jag säga nej måste jag ha en bra ursäkt! Fullkomligt hopplös.
Varför skruvar jag mig fördärvad med brinnande kinder när jag med nästan viskande röst föreslår 2,6 mille? Hallå! Två komma sex milioner! För ett hus! Flytta upp till Kiruna och de slänger husen efter dig... :o)

Johan gillar att deala, pruta och argumentera. Jag måste gå därifrån för jag skäms så förskräckligt!

Nåväl, mäklaren har ringt. Säljarna går med på 2,6. OM vi tillträder typ den första november! Annars blir det dyrare. Oväntat svar? Inte särskilt. Hon bluddrade att ett annat par har sitt lånelöfte på gång, och fler visningar på gång i veckan. Sant eller utpressningssnack? Ingen aning. Jag sitter bara och önskar att Johan kunde ta dessa samtal! Varför skulle jag ge henne mitt telefonnummer?
Kanske bra träning för mig egentligen, men å andra sidan borde jag kanske påbörja min argumentationskarriär med en något lägre insats!?
Imorgon ska vi till banken igen i varje fall. Jag vill verkligen känna att vi skulle fixa ett köp på 2,6 även om tex en av oss skulle förlora jobbet eller vara föräldraledig (måste ju tänka långsiktigt, inga felaktiga slutsatser här!). Johan får mycket längre till jobbet, ganska oförändrat för mig.
Vårt förrra lånelöfte på 3,5 mille kändes ju helt surrealistiskt, och det har ju hänt en del inom ekonomin sista tiden. Vad händer med räntorna? Jobben? Kanske framför allt mitt på Volvo. Ok, som konsult har jag garantilön, men långt ifrån lika bra som jag har nu. Jag vill bara höra en ekonomiskt insatt och kunnig person presentera dom fakta vi har.
Jag gillade Lena som var vår bankrepresentant eller vad man kallar det, så vi ska träffa henne igen.

Apropå ekonomi, så fick goldie sin dom igår. Hon var snabbt färdigbehandlad och kunde lämna verkstaden samma dag, men notan hamnade på 8400 spänn! Nej, det kostar verkligen att vara beroende av bil...

Pratat med Monica också idag. Jag har inga större problem att vara andra så tillmötesgående och hjälpsam att jag nästan vrider mig själv ut och in. Men när andra är snälla med mig har jag jäkligt svårt att ta emot det! Har ju varit inne på det förut. Nu har jag dock ingenting att säga till om. Bara att ödmjukt tacka och inse att man aldrig kommer att kunna återgälda.
Johans föräldrar bidrog till Nicke och Annas bröllop, och nu är det Johans tur. Rätt ska vara rätt!
Det är ju helt otroligt fantastiskt snällt! Som sagt: Hur ska man kunna återgälda? Men å andra sidan så vill de ju inte det! Ska man kalla det en ond cirkel? Nej, en mycket god är det onekligen. Jag måste bara vända upp och ned på allt jag "lärt" mig sedan barnsben, men liksom när det gällde den sociala biten: Jag har blivit mycket bättre! :o)