Måste bara få dela med mig av detta:
Kursen gick bra, och jag är på väg till bilen som jag ställt på andra sidan parkeringshuset. För att komma dit kan man bara gå rätt igenom p-huset. Jag är på väg igenom och ser en lång affärsklädd karl komma in från det håll jag ska ut. Kostym, slips, tunn rock och portfölj. Och jag hör med en ljus klockren röst: "All by myself...dont wanna live, all by my...." (Ni vet, Celine Dions cover, introt till första "Bridget Jones"-filmen...).
Han tystnar när jag närmar mig, men nu i efterhand ångrar jag att jag inte hejdade honom och bara sade något i stil med: "Ursäkta, men jag måste bara få säga att du sjöng helt fantastiskt! Sluta inte!"
Det var liksom så surrealistiskt och så fint, att jag bara blev alldeles glad inombords! Varför kunde inte han fått veta det?