Strålande sol på utsidan bådar för en vacker höstdag! Johan har åkt till fotbollsskolan för att köra med de små knattarna. De är så söta där de lubbar efter bollen, allihopa som en svans, iförda GAISmunderingar av olika avancerad grad! Jag är imponerad av Johan och hans tålamod med de små. Samma sak med de som arbetar med yngre barn, förskola, låg- och mellanstadium. Jag skulle inte fixa det! De är så mycket barn just då, medan man på högstadiet kan kommunicera på ett annat sätt. Visst är det fashinerande hur olika man kan vara?
Ett flertal gånger medan jag jobbade som lärare kunde jag bara förundras över kollegor som faktiskt kunde tycka grammatik var roligt?! Hallå? Ackusativ-vadå? Dativ-tjofräs? Min beundran var utan gräns, tänk att finna satsdelar som något kul! Eller samhällskunskap? Amen.
Nej tacka vet jag fotosyntesen och algebra!

Men visst är det så fantastiskt att vi är så olika?

En del tycker städning är roligt! Till och med jag kan tycka det när man ser vilken skillnad det blir. Synd bara att det inte håller i sig så länge, utan innan man vet ordet av, så är det lika skitigt igen.
Fias tussar till exempel. Man måste jaga dom minst en gång i veckan, annars gaddar dom ihop sig och blir en övermäktig! Det är en primitiv tillfredsställelse att se dom slurpas upp av dammsugaren. Men man hinner inte mer än ställa undan den, så glider någon ny tuss fram igen!
Men jag ska inte gnälla på Fia. Mina egna hårstrån har en förmåga att ringla sig som tagelormar överallt också! Framför allt när man sitter på muggen i vårt gula badrum, med gul plastmatta, har man tydlig utsikt över mina svarta långa hårstrån överallt! Och råkar man då nyss ha dammsugit, och vara trög i magen, så kan man krysta lite extra i rena ilskan!
Jepps, ännu ett i-landsproblem jag ägnat ett stycke åt att fördjupa mig i.

När Johan kommer tillbaka är det operation städning som gäller. Och inte en sådan där vanlig städning där vi nödtorftigt tar det nödvändigaste och uppenbart synliga. Nej, nu ska en hög människor trampa runt och kika överallt på tisdag, och även om vi varken känner eller ska träffa dom, så har man en viss stolthet! Vi har också en känsla av att en potentiell köpare kan få en mer positiv känsla av stället om det inte ligger tandkrämsguckar i handfatet, eller Fiaspyor i soffan. Jag vågar inte kika bakom duschkabinen längre, så ofta har vi städat där!
Johan har dock redan siktet inställt på badrummen, så jag får (gärna) finna mig andra jaktmarker. Tänkte ta tvättstugan till att börja med. Nu är det bara frågan vart man ska dumpa allt plock som vi har framme! Till fotograferingen kunde man hiva in i garderoberna och skåp. Och fotografen flyttade undan grejor allt eftersom han/hon plåtade rummen. Hur göra nu då? Nu ska ju folk kunna titta in i garderoberna utan att begravas av bråte! Vad sjutton ska vi göra av grejorna? På taket? Ack sicka problem!