...är vad jag är nu. Sitter mitt i stan på Elans kontor och håller just nu på med en interaktiv kurs i Excel. Det är ju ett himla klämmigt program, som känns bra att lära sig lite mera om. Vi är en hög konsulter som sitter här dessa två dagar, och eftersom jag var här så pass tidigt, hann jag får mig en dator! Vad de andra gör har jag ingen aning om.
Men här vi alltså, de som är helt utan uppdrag, och de som, liksom Volvo, inte vill bekosta några konsulter dessa klämdagar.
Sex timmar ska vi vara här för att göra rätt för vår lön, men inte full tid så vi kommer över garantilönegränsen. För mig blir det alltså nio till tre idag och imorgon, samt nästa måndag och tisdag.
Skulle något kortuppdrag komma in, så finns vi tillgängliga.
Det skulle faktiskt vara lite kul med ett sådant! Men nu är vi så många här, och några har varit utan uppdrag i flera månader (!), så det lär väl vara de som i första hand får sådana.

Menmen, det verkar vara rätt avslappnat när man sitter här, därav vågar jag mig på ett inlägg.

Johan är sjuk stackarn. Skåneluften blev för mycket för honom, så han hostar, saknar röst och ser allmänt eländig ut. Efter fotbollsskolan hävdade han att han skulle på innebandy idag. Till kvällen erkände han att det nog var bäst att hoppa över den. En liten promenad till affären, där vi på vägen matade duckisarna vid ån, var trevligt. Jag finner det ofantligt trevligt att mata de söta änderna!
Senare omvandlade vi dryga 1,5 kilo blandfärs till köttbullar! (bildbevis kommer) Vi erbjöd oss att fixa dom till julafton, så Monica inte ska behöva göra allting själv. Dessutom ska vi ordna prinskorven och efterrätt. Det är ju julafton på onsdag! Om två dagar! Känns inte ett dugg! En snålblåst och tunt strilande regn gjorde oss sällskap till duckisarna, och idag skiner solen över de asfaltbara gatorna.

Tömningen gick trögt igår. De tre första har jag skrivit som i en sorts affekt, det bara flödade ut!
Denna gång fick jag inget flyt. Det bara spretade åt alla håll, med så mycket jag ville få fram, att det bara blev rörigt.
Jag vet inte om det var därför jag blev lite låg, eller om det har med själva tömningarna att göra. Efter den tredje blev jag också låg, en lite svårdefinierad känsla.
Andreas frågade hur jag mår när gjort en tömning, och då jag inte reflekterat över det, märkte jag att jag fick lite svårt att svara. Men när jag tänker tillbaka, så är det ganska blandade känslor. Lite lättnad, en del sorg, en del frustration, besvikelse, och en del ingenting. Jag tror det beror på vilka känslor jag tillåter mig. Ibland är det som jag betraktar scenariona jag beskriver, utifrån, som någon annan jag beskriver.  Och ibland är jag där igen och känner det där trycket i bröstet, klumpen i magen, besvikelsen, vreden, frustrationen. Det är nog då jag blir låg.
Så det kanske inte är så givande som jag trodde att gräva i det här. Samtidigt som det ändå är det. Lite schizofrent sådär.

Undrar vad jag ska hitta på till lunch. De hade ju lunchrum med micros här, men då jag var osäker tog jag ingen matlåda. Men jag är ju mitt i stan, så något trevligt alternativ borde jag ju kunna hitta när det så blir dags.
Imorgon är det pga julschemat bara jag som har pass på Sportlife. Därför är den stora salen ledig, så jag och Ylva ska köra där istället. Det var en deltagare som mailade och tyckte vi kunde vara där istället när möjligheten fanns, så slapp man ha det så trångt i lilla!
Och nu är de 45 platserna slut! Tack och lov att jag ska ha Ylva med mig!