Jag trodde att 35 minuter skulle räcka för mig att åka från jobbet till Lindome centrum och vårdcentralen. Det hade det gjort, om det varit strålande sol och 08.00 en lördagmorgon! Snöblandat regn och kompakt mörker med rusningstrafik, samt det faktum att det blev stopp redan i Gnistängstunneln fick mig att inte att jag varit naiv. Optimist i överkant.

Det där att jag var en bra medtrafikant i tidigare inlägg? Notera att jag avsade mig detta vid tidspress! Då jag skämdes så mycket första gången, trodde jag aldrig jag skulle göra det igen. Men inför påfarten till E6:an bröt jag mig ur kön, tog filen mot Göteborg för att sedan fult, fult, fult, gena över "refugstrecken" till det bortre körfältet som också leder upp till motorvägen från Astra Zeneca/Åbro!
Vid det laget hade jag lämnat ett helstressat osammanhängande meddelande på telefonsvararen hos en kvinna som jag trodde var den jag skulle till. När jag väl kom fram visade det sig vara fel, så någon Monica på vårdcentralen har ett mycket förvirrat meddelande att lyssna till imorgon bitti!

Medan jag låg och puttrade i köerna ringde Johan. "-Vi har en visning klockan sex!"  Tror ni jag blev mindre stressad då??
Fiaspyan i klösträdet var fortfarande kvar (ja, jag vet!), och den i soffan likaså. Kartonger, kläder, tvätt, skor, papper, skräp, smutstvätt, grejer, tja ett hem mitt i vår vardag! Jag såg allting framför mig! Johan har precis börjat laga mat, och jag ska till gynekologen!
Som tur var var det ingen allvarlig olycka som var orsaken till köerna, men flera bilar  var inblandade, precis på påfarten till motorvägen.
Därefter pressade jag upp gulingen så fort det bara gick med lätt obalanserade däck, mörker och regn!
Ytterdörren låstes precis av en ur personalen när jag kom störtandes!
Jag fick ned pulsen något under det vanliga småpratet kring hur de nya pillrena fungerade osv, men så skulle jag ju ta cellprov också. Hon hade knappt hunnit förbereda grejorna, så låg jag i stolen med fötterna i vädret! Kom igen, kom igen, gogogo!
Sedan var det dags att kolla blodtrycket också. Heh. Undertrycket var 95! På blodcentralen i lördags hade jag 75! Jag tog inte ens upp plåsteralternativet, vilket ändå inte hade varit aktuellt när trycket fortfarande är högt. Hon blev lite konfunderad eftersom de piller jag nu har inte ska påverka blodtrycket. Själv tyckte jag inte det var ett dugg konstigt.

Körde hem som en galning och störtade in i hallen för att genast ta tag i oredan i hallen. Johan pressar ner mig vid matbordet och beordrar mig att äta. Han har röjt i köket och tänt ljusen så det är jättefint! Och laxpannan han gjort var smaskens! Medan jag kastar i mig maten, röjer han undan och dammsuger i nedervåningen och hallen. Sedan springer vi som skållade råttor och plockar, gömmer, plockar, gömmer, plockar och gömmer! Jag bemödar mig knappt att hälsa på mäklaren när han kommer några minuter innan spekulanterna.
Medan jag finputsar i källaren och tänder ljus, ringer det på dörren. Snacka om timing!
Det är en familj med två små pojkar som bor i lägenhetskomplexen inte långt härifrån. De gick för en stund sedan, Johan fick dra under visningen till sin innebandy, och jag försöker nu slappna av med att skriva av mig! :o)

Okej, senaste dagarna har jag stört mig på oredan i hallen, och hade tänkt ta tag i det imorgon medan Johan är på julfest med jobbet. Nu är den saken löst om man säger så! :o) Istället blir det nu att försöka hitta allt som man i panik bara gömde undan.

Johans julfest ja. Jag har fortfarande lite svårt för aktiviteter där han ska vara med kontorspersonalen, eftersom hon, Rebecca, kan vara med. Det gör fortfarande ont i hjärtat när jag tänker på vad Johan gjorde för nu nästan ett och ett halvt år sedan. Imorgon är egentligen första personalfesten de har sedan dess, och jag vet ju hur sådana kan vara! Har sett det så många gånger! Julfester är väl nästan bland de värsta också. 
Jag vet att det kan vara irrelevant nu, kanske orättvist och onödigt att haka upp sig på just henne. Men den oresonliga delen av min hjärna kan inte låta bli att viska: Tänk om han saknar henne? Funderar på hur det kunde ha varit om han valt henne istället? Dansar med henne? Kramar henne? Vad gör han om hon stöter på honom? Det kommer att drickas alkohol, de fortsätter ut på stan, ut på dansgolv.
Den andra delen av min hjärna bannar mig för att jag inte litar på honom, inte tror på hans försäkringar. Jag har ju stannat kvar, valt att tro på honom. Då måste jag ju visa det också! Vad hjälper det att tvinga honom att stanna hemma? Då visar jag ju ingen som helst tilltro! Och vill han vara otrogen igen, inte fanken kan en hemmakväll hindra honom då.
Så att be honom vara hemma har aldrig existerat i min tankevärld, bara en liten oresonlig önskan att han kanske själv skulle känna att en hemmakväll var mycket mera lockande än en julfest med jobbet. Öh.
Jag förstod att hans panik att köpa nya finbyxor grundade sig i att han behövde dom till festen, och ett tag funderade jag på att skita i att hjälpa honom. Jag hade stressat från jobbet för att hungrig och trött jaga byxor så han kunde sprätta omkring med bruttorna från kontoret, varför i hela friden då?!

Men medan vi var på MQ slog mina tankar helt om. Helt plötsligt kände jag att min Oo minsann ska vara snyggast av alla där, så Rebecca och alla andra tjejer kunde bli avundsjuka! Lite därför blev det nog den där skjortan också... hihi!

Den lilla gnagande oron kommer att finnas där under hela kvällen imorgon, och önskan att vara en fluga på väggen kommer jag inte ifrån. Men jag blir definitivt inte fri från oron om jag försöker stänga in honom för mig själv varenda gång han ska på fest. Och vad är det för förhållande om man inte kan lita på varandra? Grejen är ju bara att jag ju litar på honom. Det är bara den lilla delen av min hjärna som fortfarande viskar. Men det är allt mer sällan, och med allt tunnare röst.

Jag vet att Rebecca och hans andra kollegor, skrattar åt mig. Vad är det för en flat tjej som accepterade att hennes nyblivne sambo samtidigt satte på en annan? Och inte verkar bry sig?
De skulle bara veta...

Jag tror jag ska försöka ta tag i operation "tömning", men det får bli ett eget inlägg.