Okej, även solen har sina fläckar. Omtänksamma läsare påminde mig om att jag sluddrar på tangenterna ibland. Förlåt Expressen, tänk om det verkligen hade stått: "Kalldusch för Borås - RÖV slog ut värmeverk"!! Hehe! Men egentligen var det ju faktiskt en röv inblandad...rävens röv. Ack ja, så det kan bli.

Är tillbaka vid mitt tangentbord igen. Veckan närmar sig sitt slut. Trafiken påvisar att många är tillbaka från sina semestrar, men den verkliga rusningen är ännu inte igång. Volvos parkeringar ekar ännu väldigt tomma.

Grr! Har fått sådana där ryck i höger ögonbryn! Känner ni igen det? Små irriterande spasmer, skitirriterande! Säkert på grund av min traumatiska upplevelse igår.

Lämnade skuldmedvetet jobbet och Christoffer en halvtimme tidigare för att krångla mig in i stan för ett återbesök hos naprapaten (hade flax som vanligt och hittade ledig p-plats på Heden med en gång). Anders tog emot mig denna gång, och här var det inget brutalt av med kläderna och fingrar nere mellan skinkorna inom tre röda. Inga förfrågningar om mina omsorgsfulla (eh) dagboksanteckningar, eller koll om Voltaren-gelen (icke existerande) fungerat. Enda frågan gällde sittringen, som jag då stolt kunde proklamera att jag minsann köpt och använt. Utan resultat dock, så den får ligga kvar och skämmas på golvet bakom mig. Bekvämaste stället för mig att sitta på just nu är toaletten...ett sådant hål behöver jag! (Jäkla ögonbryn!)

Anders fokuserade lite mera på mitt faktum att jag inte kan sätta mig upp från liggande ryggläge. Upp till bevis på britsen, där han med intresserad min fick beundra mina hjälplösa famlanden i luften, totalt oförmögen att lyfta mer än skulderbladen från underlaget. Magläge tack!
Väl placerad med ansiktet i det där hålet, hinner jag knappt till rätta förrän han säger att jag har två fiolsträngar längs ryggraden. Framförallt längs min vänstra sidan av ryggraden. "Du är något spänd här", säger han och klämmer till, varpå jag ser i kors av smärta. Någon form av "piriformis"-muskel i vardera skinka är visst också väldigt spända. "Gör detta ont?" Han klämmer i skinkan, och jag påpekar sarkastiskt att det självklart känns när han flyttar på själva benen (tjusigt förträngt det faktum att det enda ben som finns i hans närhet är hela bäckenet och som knappast låter sig rubbas på det sättet). Nehej, det var visst den där "piriformis"... (Tror ögonbrynet börjar ge sig!)
"Har du provat akupunktur?" Frågar han och när jag kikar upp, står han med några nålar i handen. Eeh, ska jag våga erkänna att jag har svårt för sådant "mumbojumbo"? Nålar i form av sprutor för blodgivning och vaccinationer för att kunna åka på trevliga solsemestrar - inga problem. Men nålar som bara ska köras in och...göra vad? Ser en bild framför mig jag sett där människan är misstänkt likt ett piggsvin.
Anders bara skrattar och säger att det är en annan form av akupunktur (låter lite föraktfull i tonen). Hans nålar ska trigga smärtpunkterna för att släppa på spänningarna jag har. Låter ju jättemysigt.
Det är ingenting att diskutera, strax ligger jag med en i ryggen och en i varje skinka (försöker låta bli att tänka på hur det ser ut. "Kolla, jag har spröt på häcken!") Men det känns desto mera! Dj-lar vad obehagligt! Nej, jag såg definitivt inte lika fridfull ut som till höger! Med en beslutsamhet värdig jag-vet-inte-vem, krampar muskeln kring nålen i vad jag vill hoppas, försök att driva ut den otäcka tingesten ur sig. Poängen är visst att muskeln ska krampa, för att till slut ge upp och slappna av (dö??). Obehaget ger med sig efter en stund, vilket Anders säkert märker på min lugnare andning och minskade svettningar, varpå han vrider ner nålen lite till för en ny omgång. Urgh!
Mina smärtor i svanskotan kan ha sina källor i ryggen och "piriformis", säger han och ger en lektion i hur smärta kan visa sig på andra ställen i kroppen än just orsaksplasten. Jotack, nu gör det så ont i ryggen och skinkorna, att svanskotan inte känns längre!

Efter nålarna ska han massera, och en liten förnöjd känsla flimrar förbi i mitt huvud. Massage? Nu börjar det likna något! Jag föredrar den rejälare idrottsmassagen som Henrik brukar plåga mig med, så jag var beredd på en rejäl genomgång på samma smärtnivå (som dock känns bra efteråt), liknande den han brukar ge mina vader.
Det var en helt annan sak att få den utdelad i ryggen... Som tur var var jag sista kunden, och inga eventuellt nya väntandes i väntrummet utanför, för dessa hade lagt benen på ryggen! Ingert tappert kvidande bakom ihopknipna läppar här inte. Djävlar vad ont det gjorde! (Ursäkta språket, ni som känner mig vet att jag sällan svär, men nu passar inget annat uttryck!)
Efteråt ville den avslappnade endorfinliknande känslan inte infinna sig. Mördbultad fick jag inta ryggläge igen, och Anders lät min ryggrad  efterlikna ett smatterband när han vred mig först åt ena hållet, sedan åt andra. Jag visste inte att jag hade så twistbar rygg! Det är jäkligt obehagligt, men ändå skönt att få rycken "knäckt" så där.

Med mindre pengar på kontot stapplade jag senare ut i regnet, kände inte den vanliga smärtan i svanskotan när jag klev i och ur bilen, men desto mera i ryggen. Stackars Johan drabbades av min grinighet resten av kvällen. Som tur var var det tv-maraton med "Crowned" och "Project runway" x 2, så sängen passade mig väldigt bra. Till slut frågar Johan lite försynt om jag inte vill ha lite "sån där gel" på ryggen? Va? Han har alltså haft sån där Voltarenliknande grejs hela tiden? Vet inte om det gjorde någon större skillnad dock, och idag värker det fortfarande irriterande. Borde vara som träningsvärk, men det känns inte så. Snacka om att känna sig som ett ynkel. :o(
Uppenbarligen har jag ju något i rygg och rumpa, och visst är det bra att det åtgärdas, men jag har ju inte känt av dessa problem! Jag gick dit för att rådfråga om svanskotan, och går därifrån med värre smärtor på andra ställen. Visst, källan till svansproblemen kan vara rygg och rumpa, och det får jag verkligen hoppas!
Ska tillbaka nästa vecka igen... snacka om att gå till stupstocken.