Jag har monster på min musmatta! Igår fixade vi presenten till lördagen och var sin kulig bok till ikväll. Samtidigt upptäckte jag med förtjusning att skolgrejorna kommit fram i bokhandeln. Det är så kul att gå och plocka och se alla fina block, pennor, tillbehör...ja, det är faktiskt det! Och då såg jag en ny serie skrivbordsartiklar med monstermotiv! Jag var bara tvungen att köpa en musmatta! Tyvärr hittade jag ingen bild på nätet, men drabbas jag av lite extra energi kanske jag fixar en på något annat sätt. Den är helcool!
"Ni vill inte köpa fyra böcker till priset av tre?" Frågade den omtänksamma expediten, när vi kom till kassan med våra två utvalda. Vilken fråga! Karin Alvtegens "Skam" och Nicci French "Och så log han..." fick det bli! De kändes som säkra kort, då jag har flera av deras andra böcker i mina hyllor. Jag är lite feg när det gäller att prova nya författare nu, kinkig på att de inte ska vara bra!

Omläsningen av Isfolket går väldigt sporadiskt förresten. Jag läser dom i vild oordning, varvat med lite andra lättlästa verk jag också läst förut :o)

Ikväll blir det då hem och vända efter jobbet, då vi ska upp till...Älvängen? Ale? Någonstans där uppe där Johan och Anna bor. Hon väntar ju barn, så den klassiska vinflaskan som present kändes lite fel. Istället köpte vi som sagt två böcker som jag nu inte minns titeln på, men det var små berättelser skrivna av nyblivna föräldrar. Pappor som var samlade till pappor (Johan), och mammor som var samlade till mammor (Anna). De verkade lättlästa och lite roligt skrivna, och när vi stod där bland hyllorna och såg alla böcker som bara handlade om barn och hur man blir en superförälder, sade tom Johan att han nog skulle vilja läsa någon sådan innan han själv förökar sig. :o)

Fia tycker om att sova i en plastbunke. Vi har den stående på numera Johans nattugsbord. Fia, liksom de flesta andra katterna spyr lite då och då. Fia och Maja gör det gärna på nätterna...
Jag somnade någorlunda i tid igår. Vaknade av att Fia hulkade, och sin vana trogen bara lagt huvudet över bunkeskanten. Detta har tidigare medfört en kattpizza över min mobiltelefon, som sedemera blev min före detta mobiltelefon. Ibland när man vaknar och hör vad som är på gång, har man hunnit lyfta ner bunke med katt på golvet, så pizzan kan tas om hand när man vaknat till ordentligt på morgonen, men det lyckas alltså inte alltid. Denna natt fick Johans klocka ta stöten. Några minuter senare hörde jag Majas karaktäristiska smackande intill mitt öra,vilket är hennes introduktion innan hulkande. Ner på golvet med kattskrället, och en pizza till att ta reda på på mogonen.
Om man ska se något positivt med eländet, så sover de ju helst på/intill/i närheten av oss på nätterna, vilket innebär att man oftast hör när det kräks. Vad är det för bra med det då? Jo, skulle de spy någon annanstans, så hör man det ju inte, dvs man vet inte om det, och så kan det bli som det också har hänt någon gång, att man råkar trampa i trevligheterna dagen efter. Eller hittar ett intorkat maginnehåll när man kommer med dammsugaren...eller bara råkar hamna med blicken på rätt ställe. Eller ve och fasa, någon annan träffar på kattpizzan när han/hon är på besök!

Tänk att jag skrivit ett helt stycke om våra katters spyor... Jag måste verkligen ha något att göra!