...att jag bara måste göra likadant, förlåt! "Förlindar" den lite bara...

Klockan är: 08:01

Sitter: På jobbet. Jag vet...har inte tid, men förmågan att skjuta upp är synnerligen välutvecklad hos mig. Särskilt på morgonen...

Hör: Kopieringsmaskinen. Kollegorna har börjat droppa in och förbereda kommande dagen.

Ytterst har jag: Svarta linnebyxor (såå bekvämt!), lång svart sticketröja och Nikedojjorna

Serveras i matsalen: Brosk...förlåt, köttbullar med makaroner.

Ska: Planera lektioner, rätta matteläxor och göra några planeringar, förhoppningsvis innan första lektionen (matte med 9A)

Ser fram emot att idag: Få gå hem och kramas!

Ser inte fram emot att idag: Sitta i konferens sista timmarna!

Är: Trött och omotiverad

 _____________________________________________________________________________

Det var en allmän låg dag i Utgård igår. Jag fick en kass början på dagen, då eleverna i åttan bevisade att de är en säkerhetsrisk att ha i en laborationssal. Hur ska man våga ha mera avancerade laborationer när några riskerar både sin och andras säkerhet?
Niorna klagar över hur lite tid de har att hinna jobba med matten, så jag har lagt matten på halvklass-NO:n istället, just för att man hinner hjälpa mer och det blir lugnare då man är färre. När vi så har dessa lektioner, som igår, tar de ändå inte vara på tiden, utan sitter och flamsar, ids inte, orkar inte osv. Elever som inte har med sig böcker och inte ids gå ner och hämta, sitter och slösar bort sin tid och jag säger till dom att de lika väl kan gå därifrån, vilket de gör.
När jag äntligen fått släppa iväg dom för dagen och jag kommer ner till arbetsrummet, har en kollega gått hem och ingen vet varför. Och nu hör jag i bakgrunden att kollegorna åker på att vikariera för henne idag.

På konferensen igår säger rektor och chefen Janne, att vi inte längre är skyldiga att vikariera de två första dagarna en kollega är sjuk, men att han förväntar sig att vi ställer upp för att outtalat begränsa kostnaderna.

Jag fick höra ett rykte om en bowlingkväll för personalen, och att bussresan skulle betalas med Utgårds fortbildningspengar! Ett lån visseligen som skulle betalas tillbaka nästa budgetår. Jag får spader och knallar upp till Janne som bedyrar att det bara är ett lån, och vi har ju ändå så mycket fortbildningspengar och vi har ju ändå inte hunnit bestämma vad vi ska göra av de pengarna...? Jag skiter just då i vad han vill göra med våra pengar, bara vi får tillbaka dom, vilket han lovar.
När jag går därifrån känns det ändå inte bra, och när jag berättar om det för några i arbetslaget bekräftas mina farhågor: Sannolikheten att vi ska få tillbaka pengarna är liten. Så ofta pengar utlovats, men uteblivit med "Jag vet att jag sade så, MEN..." Och hur ser det ut om en personalfest sponsras av skolan?? Okej, i den privata sektorn och högre upp i de statliga hiearkierna är det ju helt ok med suparfester med bokstavligt talat nedskitade rum i andra länder och "representationer" för familjen och vänner för femsiffriga belopp, men för oss "på golvet" är skattepengarna SÅ mycket mer värda helt plötsligt. Jag spyr på detta och håller mitt samvete rent: Att låta pengar som kan gå till läroböcker, istället betala en bussresa för suparsugna lärare är inte rätt.
Jag knallar upp till Janne igen och motiverar arbetslagets motvilja att "sponsra", med att vi redan beslutat vad vi vill göra för fortbildningspengarna - nämligen fortbilda oss!
Janne är i ett dilemma, hans anställda är missnöjda med ledningen för att för lite satsas på trivselaktiviteter. De vill ha kul, och jobbet ska betala och arrangera! Men Janne är bakbunden av det faktum att inga pengar finns, eller ska finnas i budgeten för sådana saker. Vad göra?
Med det läge och den roll skolan har idag, existerar inget utrymme för representation och "kick-offar" i "företagets" regi. Det går helt enkelt inte, när kostnaderna så enkelt kan beräknas i antal klassuppsättningar läroböcker eller nya datormöss. Det gör inte mig något, jag tycker det är självklart att skattepengarna ska gå till det de är till för. Sedan kan jag gräma mig över att inte alla resonerar likadant, men det är ju meningslöst.