Jag vet inte riktigt...har liksom tappat gnistan för det här med Blogg. Ungefär som hysterin kring Facebook...har aldrig fattat grejen med den och skillanden mellan någon annan community.
Är jäkligt mycket på jobbet som bara suger musten ur en. Har blivit någon form av socialarbetare åt mina mentorselever, som visserligen är givande i den formen av att man känner att man gör något för dom. Har kört igång extramattelektioner igen efter skoltid. Omdömena är skrivna nu i varje fall, och har inte många utvecklingssamtal kvar.
Inte blir det bättre av att Johan visat sig farit med lögner hela tiden...igen. Ända sedan vi gick igenom hela otrohetsgrejen. Ställde honom mot väggen i söndags. Ny ånger och löften att han nu skulle förändras. På tisdagen ljuger han mig upp i ansiktet inte bara en eller två gånger. Hans första reaktion är att slå ifrån sig och säga att han ju inte får någon positiv respons från mig på de försök han gjort. Och vad har han gjort? Fixat middag en kväll!

Gick igenom hela processen igen...chock, förtvivlan, vrede, men i snabbare fart. Det kanske blir så när man nästan väntat sig det. Att han inte kunde hålla sina löften i två dagar ens gör mig nu mest bara trött. Förtvivlan och sorgen ligger tätt under huden, men trycker ned den med vrede och tankar att inte slösa tårar på den jäveln. Jag vet inte vad jag vill just nu. Känner mig bara trött. Har fullt upp på jobbet, och min prioritet ligger där, hos eleverna, att göra ett bra jobb.