VREDE

Jag är ARG! Så djävla förbannad att jag skakar i hela kroppen! Han ljuger, trots att han gråtande försäkrat att ha alltid skulle vara ärlig hädanefter! Hade de träffats efter han beslutat att satsa på oss och flytta ihop? Ja, det hade de! Hade hon varit med någon gång då han pratat med mig i telefon? Ja, det hade hon! Hade han legat med henne medan jag höll på att flytta in, då mina grejor stod i hans hall? JA, det hade han! Fy fan! Först bröt jag ihop - igen. Jag fick ju veta det i mailet vänninan skrev, fått det bekräftat av tjejen han legat med, men lyssnade jag? Tydligen inte! Igår kändes det ganska ok efter alla våra samtal, kanske kunde vi hitta tillbaka till varandra. Och så kommer detta! Vilken tur att jag har en vän som hjälper en att öppna ögonen. Kniven vreds om på nytt, men senare kom vreden. Jag blev så ARG! Åkte till hans jobb, dels bara för att kolla om han nu verkligen var där han sagt, och ge honom en saftig fetsmäll på käften som alla skulle se efteråt! Men förnuftet hann ikapp mig till slut där jag satt i bilen och skakade. Han fick säga sitt, förklara sig och försvara sig. Jag började ångra min impuls. Varför lappa till och sänka min nivå? Så räcker han ut handen och ska ta på mig, och handen bara flyger ut. Men fan också, jag som tränat att slåss, får ändå bara till en jäkla örfil! Kändes det bättre? Precis i slaget kändes det inte så dumt faktiskt, men i hjärtat kändes ingen som helst skillnad. Jag åkte därifrån, fick stanna på pendelparkeringen där jag bröt ihop igen. Han som följt efter stannar intill, öppnar dörren och ska TRÖSTA mig!? Den djäveln!
Hur ska han kunna reparera detta? Frågar han mig. Då ingenting vi gjorde uppenbarligen inte betydde något för honom, är det ju lika bra att bara glömma det. Han verkar tro att allt kan gå tillbaka som vanligt, men där jag har mera koll på honom. Jag säger att det inte går. Att han måste börja från början. Om ens det går.
Så messar han och ska bokstavligen talat börja från början. Som om jag är på humör för lekar! Samtidigt ringer det på dörren och en granne bjuder in oss på fredag. Vad ska man säga? "Tack, jag vet att jag flyttade hit förra veckan, men nu är vi inte ett par längre, utan bara bor här. Men Johan kommer nog, han säger aldrig nej!"

Jag är medveten om att mina känslor och mitt humör rumlar runt värre än den västindiska tornadon, men just nu är jag iaf så arg och besviken på honom att han får göra vad fan han vill. Jag har så jäkla mycket att göra med lärarjobbet, där ungarna kommer på onsdag, fysiklektionerna med Thamina, combatpass, biologikursen och vaktjobb. Mitt liv och det jag planerat ska inte behöva påverkas av det Johan gjort eller gör.
Om jag kan förlåta och vi gå vidare? Ingen aning. Känns som det kvittar. Men det är ju just nu som sagt...

Kommentarer
Postat av: Elin

Vad ska man säga.... kan inte förstå detta, och har nog inget som säger som kan trösta eller hjälpa dig! Men ring el maila ([email protected], du kan få numret via mailen sen) om du behöver komma ifrån! Och du behöver inte känna att du "måste" umgås för att sova här heller, om du inte vill eller orkar! Men det finns en plats om du behöver, och du kan komma med kort varsel!
Förstår att du är så jäkla förbannad nu, och jag förstår också ditt resonemang om varför ska du flytta därifrån nu. Du har ju inte gjort något! Men det kan vara mycket som påminner om det, som kan vara jobbigt också!
Ta hand om dig Linda!!!
Kram

2007-08-19 @ 21:47:04
Postat av: Andreas

Lider med dig Linda, det enda positiva jag kan säga är att du är en förbannat bra tjej och förhoppningsvis så slutar det med att du lär dig något. Det är lätt för mig att säga, men jag säger det iallafall. Hoppas Maja hittar hem.
Kram

2007-08-22 @ 19:34:36
Postat av: Anonym

Tack Andreas. Det jag lärt mig tycker jag inte jag eller någon annan förtjänar. Hur det känns att bli sviken.
Däremot hoppas jag Johan lärt sig desto mera. Det måste han göra för att det här ska gå att lösa.
Som du kan se i mitt senaste inlägg, så kom Maja tillbaka, och ingen är gladare än jag! Sköt om dig och Elin! Ni förtjänar det bästa!
Kram Linda

2007-08-23 @ 10:01:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0