Av de tre i juni rekommenderar jag två och avråder från den tredje.
Vem kunde tro att ålar kunde vara så intressanta? Engagerande och lärorikt i samklang med välgjort berättande blev detta verk en mycket positiv överraskning.
Från dessa onekligen mystiska långsmala varelser till lika verklig men mera känslomässigt berörande berättelse av Anna-Karin Karlsson. Bara språket gjorde att man lyssnade med behållning, detta gamla bruk av ord kanske kan upplevas högtravande av somliga men för mig bistod i förflyttandet till den karga men också kärleksfulla verklighet som rådde för endast tre-fyra generationer sedan.

 

Sofie Sarenbrants senaste i serien om Emma Sköld blev mer en pliktskyldig lyssning då jag följt de andra, men så snart jag börjat erinrade jag mig en skeptisk känsla jag troligtvis hade senaste gången också. Författaren har en irriterande förmåga att överdramatisera och försöka beskriva känslor och karaktärers handlingar som känns både orelevanta och orealistiska. Uppläsaren Katarina Ewerlöf är populär men för mig har hon en satsmelodi som gör Sofies meningsbyggnader än sämre. De nästan tolv timmarna fick jag försöka bortse från dessa störmoment och fokusera på själva storyn som jag nu knappt ens kommer ihåg. Vad jag hoppas komma ihåg dock är att inte lägga tid på nästa bok i serien samt undvika denna uppläsare.