TGIF
Det är svårt att föreställa sig hur stort Indien är jämfört med lilla Sverige. Tamil, hindu, marathi, kannada och vad de nu heter är inte dialekter utan egna språk, flyger kors och tvärs över bordet. Engelska är obligatoriskt i skolan och ofta minst ett indiskt språk till utöver det egna modersmålet, men engelskan är det som möjliggör kommunikation över landet.
Jag bad om tips på indiska restauranger för kvällens middag men gästerna själva önskade prova "lokal" mat och jag fann mig handfallen! Svensk mat till vegetarianer!? Finns det ens en restaurang som inte är en lunchrestaurang med genuin svensk husmanskost? Slutsatsen var att "lokal" mat är "internationell" mat. Middagsrestaurangerna idag är från hela världens alla kök eller så kallade fusions av flera. Så vi hamnade på Chateau Beirut efter tips från projektledaren som dock själv inte kunde vara med. Det libanesiska köket passar bra med sina många jättegoda vegetariska alternativ.
Föga anade vi dock att den lilla restaurangen i Majorna också bjöd på underhållning i form av en magdansös! Rajendra som bott och arbetat i Mellanöstern överraskade oss alla med att inte bara börja prata arabiska med hovmästaren utan också hoppa upp och dansa!
Det är lugna goa killar och blev en trevlig kväll, men efter att ha varit på kontoret varenda dag hela veckan känner jag mig helt dränerad. Vaknade dessutom i ottan med rakblad i halsen så hamnade direkt här i sängen när jag kom hem. Förkylning helt klart på gång men ska upp och köra mitt pass imorgon samt skynda hem för att ansluta till efterföljande städdag i föreningen. God natt!
Kommentarer
Trackback