Fredrik hade en vän och kollega som endast jobbade med tapeter, tydligen är det ganska ovanligt med tapeter nuförtiden när det är målade fondväggar som gäller men det blev riktigt bra och Lilltjejen jättenöjd. Säng införskaffades i måndags och monterades ihop av henne själv till största delen, så igår åkte vi dit igen. Hon vill verkligen flytta dit och mitt tyngsta skäl för att klamra mig fast vid mitt bo i Balltorp har upplösts. Min avkomma har blivit en riktig pendlare, full koll på bussar, tåg, spårvagnar och tidtabeller och från Christer har hon endast ett byte, ett mindre än från mig där hon har två.

 

Vikarierade för My i tisdags och kroppen kändes seg, svarade inte som den brukar och jag fick än en gång den där nedslående känslan av att vara gammal och trött. Tung, otränad med en kropp som inte klarar och orkar som jag varit van vid. Det är ju bara att acceptera och ta tag i det man kan med de nya förutsättningarna, men det känns så motigt när man vet att det bara kommer att fortsätta utför. Varför börja springa igen när men vet att knäet kommer börja bråka direkt? 

 

Det är tur att jag ibland kan behöva ganska lite för att bli glad, som tröjan jag hittade när jag julshoppade till min avkomma! Jag bar den faktiskt på kontoret igår, lite diskret under öppen långkofta och scarf.