Men va?

Måndag igen? Hur gick det till? Vart tar tiden vägen, hallå?
Barnfria och således träningsvärk veckan passerade i ett huj med värkande knä och höft som belöning. Fick till några kilometer på löpbandet endera dagen dessutom, det är ju inte så länge kvar till Göteborgsvarvet!
(null)
Gofrukost a la helg och en väldans massa timmar med Diablo. Desto mindre med Javan där jag mer eller mindre börjat förlika mig med en underkänd kurs och om jag har tur ett uns av lärdomar. C bad om en liiten kort genomgång som varken blev vare sig liten eller särskilt kort och som vanligt slutade med mental härdsmälta och glasartad blick. Det blir inte lättare att förstå för att det upprepas långsammare eller högre röst. Eller andra ord för den delen eftersom jag inte förstår ett jota märker jag inte ens när han försöker sig på andra infallsvinklar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0