Igen

Jahopp, så var man med glasögon igen. Jag tyckte faktiskt att jag såg bra, aldrig känt att jag behövt krypa närmare skärmarna för att läsa men vilken skillnad det blev när de nu sitter på!
 
Bilen skulle på service innan lunch så blev en synnerligen kort visit på kontoret där teamet var snabba att påpeka min snabba sorti med faktum att Glenn inte hade bakat. Försökte påpeka att jag själv minsann bakat så det räckte under gårdagen men det hade man inget för.
 
Om en dryg halvtimme laddar Lilltjejen för seriematch mot Kållereds pojkar och jag sitter i lagets föräldramöte för planering inför Gate 9. Nu är det vår tur att bjuda in olika lag för spel på hemmaplan. Det blir från hela södra halvan av landet och några från grannländerna också. I veckan fick tjejerna en inbjudan till Åland i januari för spel mot finska akademilag, fyra och ett halvt tusen där också och jag och Johan har kommit överens om att hon ska jobba in en del av avgiften. Ska bara komma på vad det kan vara eftersom hon redan hjälper till såpass mycket hos mig...
För vår egna turnering ombeds vi att göra allt vi kan för att säkra sponsorer och så vidare och jag försökte kolla med VCC för give-aways eller liknande att ha till lotterivinster, en keps, nyckelring eller vad som helst men det gick tydligen inte. Istället erbjöd de laget att åka Blå tåget och besöka Experience center som en teamaktivitet - och det är ju schysst men föga genomförbart eftersom det lär vara under arbets- tillika skoltid och alla tjejerna går i en mängd olika skolor. Schysst men genererar inga pengar till klubben som de så väl behöver för tränararvoden, banhyror, anmälningsavgifter och så vidare. 
Nästa helg åker de till Kristinehamn för Lux invite, en annan specialcup de bjudits in till med ytterligare några tusenlappar som tack och lov redan är avklarat. Jag kan inte lägga pengar på hotellövernattningar och bensin, gå miste om mina två combatpass och har istället tagit på mig att vikariera både fredagen och måndagen, fem pass på raken alltså- och så teater med C på lördagen, snacka om hyckleri! Jag är ingen fotbollsmorsa när det kommer till att sälja lotter, ta med fikabordet för att kämpa in minsta krona alla möjliga tillfällen eller skrika och gorma vid linjen, men jag tycker mycket om att titta på när min Lilltjej spelar och är så där galet löjligt mammastolt över henne. Så det känns i hjärtat att inte kunna följa med henne upp. Johan visste inte heller om han skulle upp men tror det var av annan anledning, men underbara farmor och farfar har bokat hotell och siktar på att vara där. Fantastiska Monica och Tomas vilkas engagemang och kärlek jag aldrig trodde kunde finnas till ett barnbarn. Ronja - och jag är så otroligt lyckligt lottade!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0