Denna gång blev jag så 47 på riktigt och inte som jag trodde förra året. Jisses, det är nära femtio nu! Konstigt att man inte alls känner sig som det - men hur ska man egentligen känna sig när man är nästan femtio? Klokare kanske? 

Lyckades avstyra sång och bökig frukost på sängen, finns det någon introvert som faktiskt uppskattar det?

Men kolla vilket gulligt skydd till pod-etuiet, och fick en oförskämt dyr stegräknare i form av en äppleklocka! 

Lilltjejen undrade när jag skulle vara hemma men då jag ombetts komma förbi Monica och Tomas blev det vältajmat att mötas upp vid Dahls då Johan hämtat henne från flöjtlektionen. Fick en chokladask av min underbara unge innan en trevlig fika hos hennes farföräldrar med nya böcker och en plånbok från Ulrika, en släkting till dom som designar väskor och sådant.

Grattishälsningar trillade in på fånen från väntade och oväntade håll vilket jag faktiskt uppskattar och det är precis lagom nivå för mig. Extra roligt att Mikael hörde av sig, han återvände ju till Empir och påminde att jag skulle höra av mig om jag ville lämna Volvobubblan.

Tillbringade dagen i TC och visst känns det tråkigt att lämna dom då det är sådan god stämning och prestigelöst men är glad och tacksam för åren det blev, Manufacturing är som sagt ett intressant område. 

Lite jobbigt att Glenn bjöd på lunch men det var bara att stuva undan stoltheten och knuffa fram uppskattningen.

Christer fixade ljuvlig oxfilépasta och desserten fick bli en av de delikata pralinerna jag också fick av honom följt av senaste avsnittet av Hela Sverige bakar i sängen. Mätt är jag fortfarande och Liten verkade också ganska nöjd!