Mygg!!!
När insikten sjunkit in blir tecknen rätt tydliga: Lilltjejen är inte van att behöva dela min uppmärksamhet med någon annan och testar mig nu på alla fronter. Däremellan vill hon ofta ha kramar eller bryter in när jag pratar med Meja. Med
insikten i åtanke kan jag lättare förhålla mig till beteendet och bemöta det därefter.
Vi är nu tillbaka i Sverige efter milknarkande hela vägen till Storforsen via en natt utanför Åre. Vi gjorde ett stopp i Trondheim för att cykla till deras rekommenderade besöksmål Nidardosdomen men Ronja fick sådan magont att vi inte kom långt. Om det
var ett utlopp av uppmärksamhetbehov eller faktisk smärta såpass att tårarna flödade och hon fick rulla ihop sig till en boll på parkbänken kunde jag inte göra något annat än att ge henne all fokus. Efter en bra stund tog vi oss till en Subway för
att testa mat i magen och plötsligt var smärtan försvunnen. Vi hann inte till domkyrkan men humöret var uppe igen och magarna mätta i varje fall.
Jag har aldrig varit i Åre men imponerades inte av det jag såg när vi körde igenom. Det är ju inte ens fjäll utan skogsbeklädda berg utom möjligtvis den högsta lilla toppen på vad jag antar var Åreskutan. Trångt och med få nedfarter känner jag inte
att jag har missat något.
Vi hittade Ristafallets camping och fixade grillmiddag innan vi kröp till kojs för att tidigt denna morgon tuffa vidare i nordostlig riktning. Det blev två spontana stopp på Trangias fabriksförsäljning och "Mus-Olles" museum, det sistnämnda
en onekligen besynnerlig plats mitt ute i ingenstans om en synnerligen udda person, en dåtidens "horder".
I det plattare landskapet med bredare raka vägar kände jag mig betydligt mer bekväm att ratta husbilen. Den är ett skepp!
Provianterade, lunchade och sträckte på benen emellanåt och så var vi framme i Arvidsjaur där Sibylla fick stå för middagen. Senast jag var där var då mamma, eller kanske det var pappa som fyllde jämnt tror jag. Då åkte vi dit allihopa, jag hade
med mig Thomas och Nina hade med sig sin dåvarande Anders om jag inte missminner mig. Av någon anledning var vi då och då i Arvidsjaur och bodde då på hotell Laponia. Nu i efterhand gissar jag att pappa var där i jobbet och vi följde med.
De hade pool och pingisbord vilket gjorde vistelserna roligare, förutom då jag fick följa med själv och inte med Nina.
Jag hade hoppats vi skulle få se någon kvarvarande ren och blev inte besviken. Vi fick se en hel del faktiskt vid flera tillfällen med flera supersöta kalvar!
Drygt sextio mil har vi avverkat för att sent i den ändock ljusa kvällen parkera på vår anvisade plats på Hotell Storforsens camping. Det är mygg - överallt!
Men nu är jag äntligen här, i mina trakter för att visa min dotter och Christer. Lilltjejen har ju faktiskt varit här förut men var för liten för att minnas särskilt mycket. Det blir en sväng till sommarstugan och självklart Paltzerian på vägen till Pitholm
och slutligen Pite Havsbad där målet är att ta det lugnt i två dagar innan vi behöver styra skeppet söderut och hem igen.
Kommentarer
Trackback