Vardag

 
Grannen påpekade upprepade gånger att hon inte kände igen mig när jag inte hade träningskläder på! Kan väl erkänna att antalet tillfällen jag krängt på mig vanliga utstyrslar senaste åren inte är allt för många! Det var träff med en ena av klustren jag tillhör så fick således krångla mig i civila kläder och pallra mig ut till kontoret. Jag var en färgklick bland alla manfolk i olika nyanser av blått, tacksam för shoppingstunden förra veckan då C helt sonika hämtade olika tröjor för mig att prova, tröjor jag själv skulle ha ratat där på galgarna men gillade väl framför spegeln. Det är ju så jämrans tråkigt att shoppa kläder medan han tycker det är skoj. Det är inte första gången vi konstaterat att han är tjejen av oss två!
 
Hundis gillar att sova under täcket så han brer ut sig på min sida och låter människorna knö på andra halvan. Enda skillnaden mot att ha Mini där istället är att katten ligger ovanpå täcket samt antalet fästingar man hittar efteråt.
 
Snodde ihop paltbröd av det sista spadet jag förvarat i frysen. Varmt med smältande smör blev det underbar efterrätt till middagen!
 
Läste mina inlägg från senaste månaderna och insåg hur nyligen det egentligen var sedan jag avslöjade C, tiden känns så mycket längre! Lyssnade ikapp några avsnitt av USA- Europa- och Kinapoddarna och påmindes att kriget i Ukraina bröt ut för drygt fem månader sedan. Det känns också så mycket mer länge sedan. Rubriker, nyhetsrapporteringar, hysteriska biståndsinsatser och rädsla - och nu är kriget lika intensivt, skärande och förödande men vi och media har gått vidare. Störd nattsömn, ilska, besvikelse och arga mail för tre månader sedan och nu har jag gått vidare. Glömmer vi? Nej, vi orkar bara inte vara arga, ledsna, uppgivna, engagerade när vardagslivet rullar, tja - vidare. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0