Även om jag kände mig bra var det liksom efter förra vändan av Covid lite oroligt inför passet i Majorna. Hur skulle kroppen kännas? Men förutom generell trötthet efter två veckors frånvaro gick det hur bra som helst - förutom att rösten gav upp mot slutet. Det blir inte ritkigt den effekten man önskar när man försöker skrika "Kom igen nu!" och bara väsanden kommer fram! Fick en present av Hana och Annica - igen, de är så himla gulliga!

Resten av dagen var det vila av både röst och kropp, tror inte jag sade ett ord över huvud taget förrän det på söndagen var dags att köra igen i Frölunda. Till söndagsmorgonen såg vädret hyfsat ut trots prognosen så jag packade snabbt min ryggsäck. Väl ute på Stora Amundön blåste det friskt så jag hittade en skreva att gosa ned mig i för fika, ljudbok och lite kinesiska. 

Hittade och bytte pussel på FB för första gången och det kändes precis som när man får en avstämning på självscanningen i mataffären, "Har jag verkligen scannat allting?" "Har jag verkligen fått i alla pusselbitar nu?" Annars är det ju himla piffigt för det är många pusselentusiaster därute som är villiga att byta med varandra, klar fördel att bo i en storstad då utbudet naturligt nog blir större.