Till kvällarna har tempen gått över 38 och värken i benen varit galen. Trodde jag skulle krevera igår och såg definitivt inte klok ut där jag låg och rullade, vevade, sparkade, viftade och vred för att hantera smärtan i höfterna. Eller det är liksom i höftböjaren, ledkulan? Just nu infernalisk värk i den vänstra men skönt att slippa feberkänslan i knoppen i alla fall.

Lilltjejen har ju fått vara kvar hos Johan hela veckan och hon saknar och är så ledsen när vi hörs på telefonen vilket skär i hjärtat. 

Det har gått sju dagar men jag har ju inte lyckats vara feberfri i de erforderliga två så blir isolerad ett tag till, börjar räkna från varje dag nu.