Ja, det var ju som sagt bara en tidsfråga och när smittan krupit närmre och närmre var det till slut min tur. Christer fick symptom i tisdagskväll när vi sågs och troligtvis smittades han av en kollega måndagen innan. Mikael som jag träffade på lördagen meddelade i torsdagskväll att han testat positivt men tror inte jag fått av honom. Vi satt så långt ifrån varandra hela tiden vi var hos Krupa, endast för selfie-bilden gick vi ihop. Men man vet ju aldrig och spelar egentligen ingen roll. Jag hade kört min  torsdagsklass när jag fick meddelandet av Mikael så är såklart lite orolig för mina kära deltagare. Jag står ju visserligen på scen en extra bit ifrån första raden och alla är duktiga på att hålla avstånd före och efter. 

Kände mig lite glåmig i ögonen sådär som vid begynnande förkylning i fredags men inga lediga tider fanns för testning förrän tidigast måndag. Ville så gärna ut och vandra lite med sikte på Tjolöholms slott och messade med Johan om eventuella smittomisstankar på vägen söderut. Han tipsade om att kolla tester  i Kungsbacka istället, de har alltid kunnat testa sig och barnen snabbt och mycket riktigt, massor av platser och tider hela dagen. Jag svängde av direkt och hade en kvart senare testkitet i handen. 

Området kring Tjolöholm är ju himla fint med sina ekskogar och strandmiljö. Christer var ännu febermatt så jag avnjöt min nyponsoppa på egen hand. För säkerhets skull sökte jag vikarie till min lördags- och söndagsklass men i brist på respons fick de tyvärr ställas in, fullbokade med kö. Många är sjuka nu men också bortresta under påskhelgen.