Sade jag något om tjuvstartat semesterläge på jobbet? Uppenbarligen grav feluppfattning när denna vecka varit galen på mötesfronten. Det är ju så här det brukar vara, alla vill få undan innan de försvinner. 

Tänkte att jag skulle jobba lite men något jag, på gott och ont märkt under tiden på detta uppdrag, är hur markant jag sänkt kraven på mig själv. Jag som alltid försökt beta av inboxen så snabbt som möjligt, lägga en timme eller tre på kvällen och hoppa över lunchen för ett möte, bryr mig inte lika mycket längre. Istället för att drabbas av dåligt samvete och stress för att jag struntar göra det där "extra", har jag insett att det inte är värt det. Tyvärr är väl anledningen att jag inte värderar mitt jobb på samma sätt, det spelar liksom ingen roll om jag förvrider mig i mina försök att hinna eller fixa allt. Jag försökte och det gick inte. Det finns säkert andra sätt, men någonstans på vägen tappade jag självförtroendet och orken att försöka. Kanske kommer motivationen och viljan tillbaka, ibland blixtrar den till. Men inte tillräckligt för att jag ska se värdet i att öppna laptopen på kvällarna, inte denna dag i varje fall.