Jul 2015
I mitt barndoms hem hade vi visserligen en öppen spis, men julstrumporna hängdes vid sänggaveln. På julaftonsmorgonen fann jag och min syster alltid några paket som rymdes däri - samt början på det långa, långa snöret man skulle följa. Man nystade sig genom köket, ned för trappan, ut genom altandörren och in genom den andra, under möbler och över bord. Vid dess slut väntade en extra speciell klapp.
I år började vi denna tradition hos oss, eller ja, Johan snörade upp en bana medan jag (och Lilltjejen) sussade i sängen. Blev jättebra och roligt för henne när hon vaknade på julaftonsmorgonen. Därefter blev det gröt för bara mig då de andra i familjen inte gillar det. (Hur kan man inte gilla risgrynsgröt?) samt traditionsenlig tunnbrödsmacka med skinka, senap och äpplemos. Nomnom!
Johan och Lilltjejen drog sedan till Kungälvs sjukhus och hälsade på gammelmormor Ninni. Undertecknad passade på att ta en löptur följt av bastu. Fyllde på energin lite inför kommande sociala tillställning. Vi åkte till Mölndal för mat, tomte och klappöppning.
I barndomspiteå hade vi en till tradition skapad av moster Rose-Marie. Från Nordirland där hon bodde skickade hon smällkarameller. Nu hade moster Nina skickat (helknasiga) Minions-karameller! I de klassiska från Rose-Marie fanns alltid förutom någon form av pryl, papperskronor man följdaktligen skulle ha på sig. I dessa var det Minionsglasögon!
Trots egentid fallerade min sociala ambition. Var helt slut efter middagen som jag ändå tacksamt kunnat avnjuta vid bordets kant med Ronja. Skämdes nästan där jag sedan satt i utkanten i vardagsrummet - utanför den naturliga cirkel som bildats runt soffbordet.
Ronja verkade inte genomskåda tomteklädda farfar detta år och var superexalterad. Högen med klappar till henne var så där galet stor!
Lilltjejen gillar att fota med vår systemkamera. Hon har rätt bra koll ändå även om lite händer kan komma ivägen ibland.
Morsan slutförde bygget - ännu en bra ursäkt att komma ifrån.
Med andra ord - en bra jul!
Kommentarer
Trackback
