Jepps, väldigt sen sushimiddag som inhandlades på vägen hem från träningen. Mmmums!
När jag denna gång hade det gröna tighta linnet och besåg mig själv i salens speglar tyckte jag att jag såg höggravid ut! Det såg inte klokt ut att köra combat med den magen! Jag minns när jag i Stenungsund gick på Gymmix step-klass på Nösnäs-vallen. Den tjejen fick större och större mage, och till slut tyckte jag det bara såg fel ut där hon hoppade upp och ned på brädan. Hur fel ser det då inte ut att stå med mage och slå, sparka och knäa? Även om det i kroppen kändes ganska ok också denna gång, så fann jag inte känslan förrän sista powerlåten. Jobbigast är början av passet när minsta hopp känns som blåsan ska sprängas. Sedan kanske muskulaturen kommer igång eller nåt, för då går det lite bättre. Får ta på mig något bylsigare nästa gång, skita i hur jag ser ut och köra så länge det känns bra.
Nåt annat som inte heller kändes riktigt bekvämt, var mitt andra försök på en sådan där "Orbitreck". Jag och Oo ställde oss ju på var sin sådan en gång för längesedan och konstaterade att det var mycket jobbigare än de lustigt svishande benen och flaxande armarna ingav. När jag nu söker alternativ till min träning tänkte jag ge denna en chans till och klev upp innan combaten körde igång. Efter fem minuter var jag duktigt trött! Men framför allt kändes det bara helt fel i kroppen! Man kör ju passgång, dvs samma fot och arm framåt respektive bakåt samtidigt! Jag trodde en sådan där manick skulle efterlikna promenad/löp-rörelsemönstret, men det blev ju bara orytmiskt, felsynkat och obekvämt! Jag som plöjt åtskilliga kilometrar i skidspår och fått den diagonala rytmen inprogrammerad fick det inte alls att gå ihop! Näe, sorry Linnea men IW är nog inget för mig! ;o)

Dagens:
Jobb
Ultraljud
Psykolog
Fotboll
Helg!

Känner att det som komma skall får ett eget inlägg...