Det är inte klokt vad tiden går. Christoffer påpekade att magen minsann syns rejält nu. Jotack, hur gick det till? Tyckte det var nyss som jag inte hade någon! Nåja, hyfsat i varje fall. Försöker se mig med en utomståendes ögon och ser onekligen ett fruntimmer med otvivelaktig gravidmage! Och det är ju jag!
Jag minns tidiga tonår, jag skulle minsann sterilisera mig, för orka mens! Och barn var det ju inte en tanke på. Jag behöver ju inte gå tillbaka många år och barn var något svävande kanske där långt i framtiden. Konstigt hur det kan bli. Under mitt föregående och längsta förhållande på omkring sex år var det aldrig tal om barn, inte ens giftemål eller än mindre förlovning. Hade det kommit på tal vet jag faktiskt inte om det känts så pass rätt som det gjorde med Oo. Kanske det är sådär att det bara känns rätt med den rätte? Eller så är det en ren mognadsfråga. Jag var inte redo för varken det ena eller det andra med den andre. Men att flytta ihop efter ett halvår, vara gift och vänta barn inom tre år med den andre gick som ett smäck. Eller ja, jobbar i och för sig på att det senaste ska kännas som ett fullkomligt smäck, men vänta bara.
Börjar känna mig less på min barnfobi, det är ju så... dumt! Men ser nykter på det och inser att ju längre från jobbiga konfrontationer som resulterar i dippar, desto mer vill jag negligera problemet för mig själv. Det går ju inte över bara sådär. Eller så gör det faktiskt det när jag faktiskt har henne framför mig. Det är ju det jag hoppas på, att jag ska vända 180 grader, all ångest ska rinna av mig och allt jag orerat om innan få mig att skämmas så hårrötterna krullar sig. Jag vill äta upp vartenda ord om anti-barn jag skrivit, förtjäna att höra alla säga "vad var det jag sade?" och inte förstå hur jag kunde vara tveksam till detta knytte och genast starta verkstad för ännu en. Okej, nu överdriver jag kanske lite, framför allt det sista.

Oo kom på att det är GAIS-match ikväll så ska dit efter jobbet. Själv tog jag inte tillräckligt med kläder, så jag kör tv-soffan själv ikväll. Han påpekade förresten att jag minsann börjar bli gammal, för att jag nu lyssnar på P1 och P3! Vadå, bara för att man till slut tröttnar på musikskvalet? P1 kan ju ha lite intressanta debatter ibland när man åker hem från jobbet! Shit, jag har blivit gammal! Xo)

Har nästan betat mig igenom de två vattenflaskor, okej smaksatt vatten jag haft med mig idag. Kan poängtera att jag inte har någon huvudvärk, men springer om möjligt ännu oftare på muggen!