Fick äntligen tummen ur och lämnade in Elins klänning för kemtvätt i Frölunda! Oförskämt att dröja så länge med att lämna tillbaka, även om det kanske inte är en sak, eller klädesplagg i detta fall som ägaren inte behövt för tillfället.

Därefter velade jag som tusan över om jag skulle satsa på blodpudding eller sushi-middag. Gav efter i sista minuten och svängde in på Masthugget. Dyrare än i Mölndal men tjusigare upplagt. Gott men dåligt format ris som föll sönder efter ett dopp i soyan. Sedan plockade jag lite lätt, så nu efter många månader kan man se köpmandisken!
Hann inte mycket mer förrän Oo ringde och med moloken röst meddelade att han var på väg hem. What? Jag har ju inte ens hunnit slå mig ned i soffan med min virknål ännu!
En uppoffring framför mål med chans att placera bollen i nät, hade resulterat i olycklig landning och stukad vrist. Mål blev det inte heller.
Jag skyndade mig ned i soffan och påbörjade mitt planerade projekt, där så den haltande hjälten gjorde mig sällskap. Efter Idol drev smärtan honom i säng, medan jag färdigställde virkningen.

Fia var snäll och höll mig sällskap en stund på det sätt bara Fia kan, genom att vara ivägen. Men till slut kunde jag också krypa ned intill min Oo.

Det blev ett monsterbokmärke! Hade sett dom på nätet för ett tag sedan, men när så Anna gjorde några blev jag också sugen! De var ju rätt enkla, och bara två delar att montera. :o)
Oo undrade om det var en spermie! Inte grodyngel nej minsann, en spermie var det första han tänkte på. Typiskt.
Man kanske kan göra till några huggtänder? Eller "draktaggar" längs huvudet? Fast då blir det genast mer montering och pillerjobb. Tycker den är rätt söt faktiskt, och kan tänka mig att göra någon fler i annan färg - en hel spermiefamilj!
Eftersom tanken är att de ska vara bokmärken kan jag visa bild från mönsterskaparen hur de kan se ut.





(Grroaarr!)



Stackars Oos vrist. Det såg ut som någon delat en citron och tryckt in under huden på var sida. Nu börjar den visst bli blå också, så ingen mera fotboll eller innebandy den närmaste tiden! Han är lagomt glad, mitt andra stora monster där hemma nu.

Jag tyckte så synd om honom att jag faktiskt gjorde något jag aldrig gjort förut (tror jag). Jag gav honom frukost på sängen! Vilken underbar liten fru jag är!

(Ynk, halta, grr, linka, ynk, halta, morr!)

Nio knäckemackor till middag är ju nästan värre än mina majskolvs och popcornmotsvarigheter! Eller?

Just det, det var ju faktiskt torsdag och jag var inte med på combaten. Känns ju rätt ok i kroppen, men bara fel i knoppen att stå där med magen. Får se om jag finner modet nästa vecka. Eller nej förresten då börjar ju den där gravid-yogan jag anmälde mig till. Från combat till yoga. Tjo-hoo.