Ibland är det frågor som man helt helt enklet bör låta bli om man inte vill väcka den slumrande björnen. I detta fallet småbarnsföräldrarna. Här känns det säkrats, eller fegast att avvakta tills jag själv är där innan jag uttalar mig. Visst skriver jag för att det är komiskt/tragiskt att i framtiden gå tillbaka och läsa, men här känner jag att det berömda talesättet är värt att anamma. Får väl se om jag kommer ihåg det bara om något år. Jag vet ju i varje fall vad jag tänker och tycker nu, så jag kan skaka på huvudet då. En visuell minnesanteckning:  

Har dock en känsla av att min brist på utläggning här, tillsammans med de som känner min personlighet, säger alldeles tillräckligt. Xo)

Tills dess jag eventuellt vågar ge mig in i denna debatt har jag ändå en känsla av att många som följt mig kan föreställa sig hur den kan se ut! Hohoho!