Dagens skrivpuff:
Det tog en stund innan han var blev riktigt medveten om kylan omkring sig. Mörkret hade däremot inte kunnat sluta sig om honom lika effektivt om han så hade hoppat i en tunna med tjära. Han blev medveten om snabba rörelser och olika ljus som skar genom mörkret där de passerade. Andetagen var snabba och förväntan fyllde honom där han stod. Vinden brusade i tunga trädtoppar och han kunde snarare känna än se var den stora kompakta skogen väntade. Som ett djupare mörker i det redan mörka.
Medan ögonen snabbt anpassade sig lät han den svepa genom natten och såg alla dessa ljus snabbt kila genom mörkret, likt irrbloss för vinden. En del hade redan hunnit långt ifrån honom, spred sig i olika riktningar men alltjämt ifrån honom. De var av olika karaktär, en del kalla i sin färg, andra mjukare, det var långsmala knippen och små punkter. Det följde röster till ljusen som kom svävande genom ingenting i form av prat, dämpade rop och skratt. Han kunde föreställa sig hur de snubblade i mörkret, famlade sig fram under ivrig brådska så som han själv snart skulle göra.
Med ett enkelt handgrepp skar ännu ett långsmalt ljus genom senhöstens mörker och det föll direkt på en kvinnas ansikte, som i den skarpa kontrasten förvandlades till en likblek mask. Snabbt förde hon upp en skyddande hand för ögonen och utbrast:
"-Tack för den! Jag ska bara tända min egen så sätter vi igång!" Skrattet låg på lur i hennes röst och med samma enkla handgrepp tändes hennes egen pannlampa.
Han sänkte blicken till den lilla rektangulära ljuskällan i sin hand och kände adrenalinet strömma till. Det var äntligen dags för FAD!