I allas lunchpåsar denna morgon eller? All heder till mig som faktiskt aldrig öppnade chipspåsen igår!

Trött, seg och omotiverad. Känns bra att jag kom mig ut på en halvtimmes promenad igår i varje fall. Blåsig men skön kväll i mörkret gick jag ned och ut till Gråbovägen lagom till Oo kom från Malmö och plockade upp mig. Det intressanta var att jag på vägen ned riktigt kunde känna hur skorna blev större! Eller snarare, hur mina svullna fötter krympte! Att sitta stilla hela dagarna är kanske inte så bra, så lite ökad blodcirkulation och rörelse är nog bästa anti-svullnads medicinen.

Annars skulle man kunna markera vecka 28 då svullnaden började (har en känsla av att den inte kommer att minska), händerna domnade och mer än två sura uppstötningar inträffade på en och samma dag. Antalet sura uppstötningar jag annars haft under min livstid kan knappt räknas på ena handens fingrar, så det faktum att de nu inträffat två gånger på samma dag ser jag som ännu ett av alla graviditetssymptom - av den mindre trevliga sorten. Får se om det håller sig till detta eller om de ramlar in nu allt eftersom, alternativt blir värre. Förändringen har ju skett så fort men ändå smygande på något sätt. Insåg hur otroligt stor skillnad det är fysiskt nu och bara några månader sedan. Man är klumpig, osmidig, svag och ingen ork. Funderar allvarligt på att inhandla ett par gå-stavar för backarna lär ju inte bli lättare, och kanske trevligt att få in överkroppen lite också när man ändå är ute. En mesvariant av stavgång kan jag ju göra, och när återhämtningen är aktuell kan jag ju köra den på riktigt med mina riktiga skidstavar som stått bortglömda så länge. Minns allt flängade man gjort upp för en och samma backe under sommarträningarna, om och om igen i klassisk stil och fri stil med löpardojjor på fötterna och stavarna i nävarna. Det var rätt kul variation till den vanliga tråkiga löpträningen.