Jepps, lite har man snappat upp i sina kontakter med malaysier! På det asiatiska temat blev det sushi igår innan våra träningspass, på ett liitet inklämt ställe intill pastastället på Kungsgatan. Gottigt!

Till kvällens gravidyoga visade instruktören olika positioner som kunde passa under förlossnings- och värkarbetet, samt hur ens partner kunde bidra. Dessutom pratade vi lite om tankar kring smärtlindring innan vi fick göra några enklare yogaövningar med avslutande avslappning. Att koppla bort alla tankar och sådant lyckades ungefär lika bra som förra gången, utan låg och "bråkade" med Ronja genom att peta mig på magen. Hon var nämligen lika intresserad av att slappna av som sin mamma och levde rövare där inne.

När Oo hämtade upp mig efteråt och frågade vad vi fick göra denna gången finner jag plötsligt mig själv sittande där med tårarna rinnande medan jag förklarar. Det blev liksom så konkret, "duns" ner på jorden och insikten att jag ju ska föda barn! Förlossningen är ju inget jag sett fram emot precis, men dess vedermödor har liksom kommit i skymundan av mina andra knepiga tankar kring tiden efteråt. Jag tycker ju om att vara förberedd, och alla rekommenderar att man faktiskt tar reda på och kanske bildar en uppfattning om hur man vill ha det beträffande smärtlindring och sådant när det väl är dags. Hur ska man kunna förbereda sig för något man inte har den minsta susning om? Något stort ska ut genom skrevet på mig, så är det bara och går inte att undkomma och hela processen kring det känns bara barock! På huk? Stående? På alla fyra? Liggande? Epidural? Lustgas? Akupunktur? TENS? Ingenting alls? Där och då lär man väl inte tänka eller bry sig så mycket kanske över att skita på sig i synen på barnmorskan, att spricka från hål till hål eller stå på alla fyra och vagga fram och tillbaka, men nej fy fasen!
Och snälla säg inte att kvinnor gått igenom förlossningar i alla tider, och dessutom gjort det igen eller hur mycket det är värt det. Jag är ungefär lika mottaglig för sådana kommentarer som att "det där leendet" väger upp sömnlösa nätter, skrik, gråt, kräk, diarré, avkastningar, trots och kladd. Inte just nu i varje fall.
Kan man inte teleportera ut ungen på nåt sätt?

Hann nätt och jämnt torka tårarna innan vi var framme i Mölndal där Oo lämnade tillbaka Monicas laptop som han kikat på. Stoppade i mig två sådana där "mums-mums", och krävde sedan att få strips! Snälle Oo tog vägen via Burger King så jag med barnsligt trots kunde smaska i mig på vägen hem. Så synd om mig så!

Till morgonen fick vi samåka igen eftersom vi ska vidare norrut direkt efter jobbet! Lite sent omsider fick vi en inbjudan till Jeanette och Martin för middag och bad i sådan där tunna! Najsigt, så därför fick Oo lämna av mig på jobbet för ovanlighetens skull. Smidigare att ta Norrleden än att jag ska knö mig in i fredagsrusningen för att hämta honom. Synd bara att jag inte fått tummen ur och hämtat min baddräkt som jag glömde när jag var på Badpalatset i Lerum! Den var perfekt för min mage, men eftersom de öppnade nio imorse var det kört att hinna hämta den. Naturligtvis kom jag ju på att den fanns där igårkväll...

Provade den andra baddräkten jag fick med mig från Jasuragi spa, och den får lov att gå! Jag bytte ju från den eftersom den var för kort på längden. Den är ju inte mindre kort nu när tyget dessutom ska över en gravidmage och större bröst! Provade att dra på mig den under kvällen, och med nöd får den funka! Urringningen dras ned till värsta Jennifer Lopez-nivå men utan sexigheten och axelbanden skär in som om jag hade dubbel Ö-kupa. Men en stund i den där badtunnan står jag nog ut. Heh, frågan är väl då om de andra gör det!
Jag provade inte ens bikinin, även om sällskapet är få till antal och människor jag känner så vill jag inte alls gå omkring med magen bar. När jag knappt kan förlika mig med den själv i spegeln är det än mer fjärran att jag ska känna mig bekväm med den i andras åsyn. Beklädd - fine, men bar med naveln i vädret - noway. Känns tillräckligt illa att tänka på att man på förlossningen ska ligga där med den i vädret. Får man inte ha på sig vad man vill där och då?

Imorgon är det bröllopsfesten för Emil och Camilla. Jag har inte ens provat någon av mina få finklädesalternativ. Jag utgår liksom ifrån att den jag hade på Josef och Helenas fest ska funka, rakt fallande klänning som det är. Då är jag snarare mer orolig för mina fossingar i finskorna! Vill ju inte att det ska bli som berättelsen från bbhumor.se där en gravid hittat en jättefin gravidklänning till festen, men glömt skorna. Turkosa foppatofflor fick det bli till den fina klänningen! Hahahahaha!
Nu äger jag ju inte Foppatofflor, så riktigt så illa ska det väl inte bli. Gympadojjorna i värsta fall, men å andra sidan vore det ju vansinnigt skönt. Hallå, som gravid är väl allting ursäktat?? Hohoho!