Alltså, det där med stay-ups och att det liksom skulle vara nåt sexigt har gått mig helt förbi. Och den där gummibelagda kanten som döljer sig bakom "spetsen" är ju mysig men nödvändig. Fördelen som jag kan se det är att man slipper strumpbyxornas besvär upptill med det ständiga upphissande som åtmindstone jag brukar behöva göra. Orört har grenen en förmåga att halka längre och längre ned, och i avsaknad av gravidmotsvarigheter som tillät förankring ovanför magen, var det ett fynd jag gjorde i min gamla träkista. Bland gammalt fotoalbum, popcornmaskin och lärarmaterial - helt oanvända stay-ups! Perfa!

Glömmer aldrig synen på Stenungsbaden där en mycket överförfriskad äldre dam lufsade omkring med nåt konstigt hudfärgat snott kring fötterna. Efter några ögonblick insåg jag att det var hennes stay-ups som trillat ned. Mycket sexigt.

Hur som helst, så fick jag i varje fall på mig skorna! Och klänningen är den jag sista-minuten köpte i USA för eventuellt ombyte på vår bröllopsfest. Inte optimal för en gravidmage, men funkade rätt bra ändå. Jobbigast var väl urringningen då jag plötsligt kände mig lite väl urringad med min nya hylla! Kolla, jag har ju nästan klyfta! Hahaha, en annan bh och jag kan hålla en öh tushpenna! Däremellan alltså...Om några månader är det snarare under jag kan hålla den.

Emil och Camila gifte sig ute vid kusten i augusti, men hade alltså festen nu i Ålgården Borås. Jättefin plats och en lokal som tydligen brukar användas vid utställningar och vernissage.
Vi fick vårt välkomstglas och lite tilltugg, där jag frossade i krustaderna med nån baconostfyllning. Mums vad goda de var! En skål och så utplacering på våra platser.
Bordsplaceringskorten satt på en liten "gottepåse" som innehöll nostalgituggummi, mintpastiller, en chokladpralin och huvud-värkstabletter! Haha, det var ju grymt juh! Sedan var det upp och hoppa igen, för varje bord hade ett uppdrag och tilldelades var sin kartong på ett bord uppe på den låga scenen. Vad var detta då? Vi skulle göra en tårta! Fem tårtor, fem bord, fyllda spritsar med grädde och vaniljsås, sylt, tårtbotten, slickepott, dekor och marsipan. En medföljande bild avslöjade att det var prinsesstårta vi skulle tillverka!

De gravida kvinnorna tog kommandot, och slutresultatet måste jag som helt oberoende anse vara bland de bättre! Var det en tävling? Var det en ploj? Vad skulle göras med alla tårtorna sedan? Jo, de serverades ju till efterrätt! Under tiden tårttillverkningen sysselsatte oss alla, dukades förrätten fram på våra tallrikar. Väldigt smart och smidigt tänkt!
Sedan bestod huvudrätten av kallskuren buffé där tallriken som vanligt var alldeles för liten. Men gott och mättande! Best man Josef bjöd på bildspel, varav ett var från svensexan där Emils studiosång "Everything I do, I do it for you" var helt klockren - inte en ton rätt! Camilla var så rörd att hon grät. Eller var det på grund av skrattanfallen?
 
Intill mig vid bordet hade jag Helena, vars bröllopsfest vi var på för drygt ett år sedan. Hennes mage klådde mig med hästlängder, då hon är beräknad att föda om tre veckor!
Vid midnatt tackade vi för oss, Anna och Niclas som bor i Lerum åkte med oss och jag somnade (såklart) på vägen hem. Krängde av mig skorna som klagat förvånansvärt lite, men så hade jag också suttit i princip hela kvällen. När de åkte av fick jag dock världens värk och var så tacksam för att jag tagit med gympadojjorna att ha från bilen och in!

Nu sitter jag som synes iklädd röd tröja. Röd microfleece North Face som jag fick i paketet från systeryster! Jag vet, kunde inte hålla mig till imorgon. Men den är stor så jag kan växa i den, dvs nu har jag en riktigt go tröja i vinter! Tack syster! Fick också en helanimerad Gustaf-dvd. Jag visste inte att det fanns! Jag var ju stort fan av Gustaf när jag var liten. Klippte ut och samlade seriestrippar, fick seriealbum, önskade hett att jag skulle vinna en meterstor mjukisGustaf (vilket jag inte gjorde) och skulle gifta mig med upphovsmakaren Jim Davis. Gustafs älsklingsrätt lasagne läste jag som "lagnsaga", och fick till slut en liten mjukisGustaf av systeryster som jag fortfarande har kvar.

Om några timmar kommer Oos föräldrar, hans mormor och Stefan och här ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig! Måste ha frukost också, eller snarare brunch. Vart tog denna helgen vägen?