The force!
Varmt i Götet igår! Medan vi frossade på Pizza Hut jobbades det med att fixa termometern på andra sidan gatan. Den har alltid varit trasig så länge jag kan minnas, så är ju lite kul om de kan få till den.
Det blev alltså onsdagsutemiddag istället för torsdag eftersom jag skulle på Tai Chi workshop i stan. Kul att se hur Exclusive-anläggningen ser ut, och vi var några stycken där för att prova på detta.
(Pontus och Johan "flödar")
Instruktören hade visst mångårig erfarenhet av utövande och instruerande, men tyvärr kan jag inte tillskriva honom någon större pedagogisk förmåga. Jag blev till och med besviken och tappade den inspiration jag hade. Det var inte heller särskilt skönt att stå där rätt upp ned på mina svullna fötter utan skor, så efter mindre än en av de två timmarna smet jag därifrån.
Oo hade lyckats komma hela vägen hem med Saabis, så höll honom sällskap medan han bytte däck. Sedan var det bara marsch i säng till "Hells kitchen" där Oo somnade som vanligt.
Varm nyponsoppa med glass till frukost innan föräldragruppsmöte i Gråbo. Vet inte om det var så givande denna gång. Lite förlossningsprat följt av fika och förlossningsfilm. Denna var dock inte så blodig och skrikig som jag fruktat, men föga upplysande. Det var nyblivna mammor och pappor som bluddrade om "kraft", och det var inte skrik av smärta utan av kraft, och det var ju sådan k-r-a-f-t. Jaha, jag vet inte om jag gruvar mig mindre för det.
Sedan hade vi noll koll och satt i väntrummet en halvtimme för min extramätning som sedan visade sig vara först efter nästa torsdagsmöte. Jahapp. Men vi fick i alla fall en trevlig kontakt med ett nytt par i gruppen som faktiskt hade koll på rätt dag. Hon skulle liksom mig ta det v-ä-l-d-i-g-t lugnt hela julhelgen eftersom hon var beräknad till den fjärde januari.
Känner mig trött, flåsig, slemmig och har svidande ögon. Ingen energi alls och hostan lurande hela tiden.
Vad trist att det inte var så roligt som du hade trott. Men bra att du gick därifrån. Man ska inte stå där i onödan...
Ja, de där filmerna kändes väl sisådär. Men samtidigt så får du en liten inblick i det. Om så bara en gnutta. En förlossning är ju ingenting man kan uppleva förrän man faktiskt har gjort det... Visst, man kan kanske förklara det som en inre kraft för kroppen kämpar ju verkligen för att få ut barnet. Sen får man ju hjälpa till en hel del också. Det närmar sig... :o)
Ja, det är väl lite som själva föräldraskapet antar jag. Man är inte riktigt mottaglig för alla lovord och försök till förklaringar, är oförmögen att verkligen förstå förrän man upplevt det själv.
Låter ju betryggande på ett sätt att kroppen "vet" vad den ska göra när det är dags, för själv har jag ju inte en aning! Xo)
Du, jag har gjort det en gång och har absolut ingen aning. Man får lita på kroppen och personalen. ;o)