Har nog aldrig sovit så mycket! Timmarna igår, och nu vaknat upp efter en ny omgång i soffan! Skulle nog kunna sova mera, men då lär jag väl aldrig somna ikväll. Känns som klockan är minst åtta, och så är den inte ens fem! Hämtade Oo ganska tidigt, då han och några till kom från närliggande Borås efter en intagen hotellfrukost som visst varit sådär.
Tog en cache på vägen hem så var det gjort. Precis innan jag skulle åka hände något läskigt med Bäbis, alltså Fia. Hon krampade liksom med en framtass och ett bakben, drog dom upp mot kroppen och tappade därmed balansen och föll när hon försökte gå. Ville tydligt till skyddad plats då hon tog sig in under soffan, och sedan trappan efter jag dragit fram henne för att undersöka.
När vi kom hem var hon som vanligt, men nyligen hände det igen och hon drog sig undan. Efter knappt tre minuter var hon sig själv, busade med Maja och traskade runt. Som något kortvarigt anfall av något slag. Vad är det med våra kissar egentligen? Fia är ju förstås ingen ungdom heller med sina tolv år, men ändå. :o(

Strömmen kom tillbaka halv ett inatt förresten. Hade nästan somnat när jag hör tv:n i vardagsrummet starta, belysning tändas och larmet på frysen tjuter. Intressant att det kan bli så selektivt att ugnen förlorade strömmen, men inte micron. Nollställd respektive oförändrad klocka på de båda avslöjade detta faktum.

Går in i vecka 36 imorgon, undrar om man ska börja packa den där BB-väskan snart? Barnvagnen avvaktar vi med en stund till så att försäkringen räcker så länge som möjligt efter födseln. Försäkringen innebär att vagnen får lämnas tillbaka om hon skulle dö inom en viss tid, minns inte hur länge. Makabert kanske men realistiskt och bra erbjudande. Hur kul är det för föräldrar att förlora sitt barn och så ha den dyra nya vagnen stående som ett hån där hemma?

Måndag och ny vecka imorgon igen. Tre veckor kvar. Fem veckor tills hon tidigast får titta ut! På ett sätt önskar man att hon kommer lite tidigare så man slipper denna tunga kroppen och dess krämpor, men samtidigt vill man så gärna att hon blir januaribarn! Bara att härda ut och hoppas på att hon trivs så pass bra där inne att hon inte känner någon större brådska ändå. Eksemgrejset eller vad det nu är är fortfarande kvar på tossingarna, ska det bli lika långvarigt som de på sidan av magen? Jag har ju inte den blekaste hur det kunde bli så där, och framför allt inte varför det hållit i sig så länge. Kontakteksem var läkarens teori och trodde linningen på mina underkläder och byxor låg an precis där, men det gör de inte! Den där hydrokortisonsalvan har dock minskat på det lite, litegrann så får be om en starkare när graviditeten är över.
Undrar om man ska fundera på någon form av middag? Blööööh!!!