Sitter varm och nyduschad medan Oo ligger i soffan framför "Lyxfällan".

Det var nemas problemas att hämta kameran och teckna ny tvåårs-försäkring! Till imorgon är den laddad och redo att invigas, hoho!








Att puttra från Bäckebol till Mölndal tog över en halvtimme, men det var ändå gott om tid för sushi och lite tidsfördriv innan passet. En välbekant syn, med den skillnad att jag inte laddade för att köra skiten ur mig själv och ett gäng deltagare. Det jobbet gjorde Carro ypperligt, men ljudvolumen var till och med för mig för hög. Efteråt kom en annan deltagare fram och undrade om jag inte var orolig för barnet beträffande ljudvolymen. Det var nästan så jag skämdes, kan det vara farligt? Annars tog det emot mer i kroppen än förra veckan, men så är jag ju en vecka längre gången också. Det blev mer rörelser än riktiga slag med kraft. Hade inget stöd från magen eller höfterna och spänningarna kändes stundtals rejält. Body-rips och uppercuts kändes mycket mer än förra gången då jag i alla fall kunde ta i ganska rejält under powerllåtarna. Nu fick jag hålla igen så mycket under också dom att det nästan kändes lite meningslöst. Blev varm och lätt svettig, men inte så det kändes som en rejäl träning. Men det är väl bara att inse att det inte är möjligt i detta skede. Trots begränsingarna och avsaknaden av den riktiga "feelingen", känns det ändå himla gött att ha kört igenom det. Är dock osäker om jag kör igen nästa vecka. Även om det kanske inte är någon fara, så vill jag inte riskera något, och när jag ändå måste köra en så starkt reducerad combat kan det lika gärna kvitta. Det är väl positivt? Jag är faktiskt rädd om Ronja där inne!