Det är ju inte många bloggar jag följer, men min vän Anna är en självklar. Döm min förvåning när jag öppnar hennes sida och ser mig själv! Hon har hoppat på en kreativ utmaning där jag fick vara med i nummer tre, och visst är det fantastiskt fint? Mitt blödiga tillstånd och tårarna som strömmade upp i ögonen skyller jag på hormonerna, men säger TACK!
Har också fått klartecken i och med att hon nu också skrev det i sin blogg, att också hon väntar smått! Emma ska få ett syskon, och deras test visade inga genetiska skador! Några veckors försprång har hon, men det är så roligt att vi kan följas åt! Jämföra krämpor, utbyta tankar, farhågor och förväntningar, och att hon dessutom redan gått igenom en graviditet och förlossning förut, gör att det känns ännu mera tryggt att överösa henne med alla mina frågor! :o)
Får nu förstås farhågor ifall något skulle vara fel med mitt och Oos, så vi avbryter och då inte längre kan följas, men det är ju ingen mening att tänka på sådant!
Anna beräknas till november och jag tiiidigt i januari. Det är rätt nära varandra! :o)
Spännande, spännande!