Sitter på jobbet och får ett uppdaterat ”hemligt” blogg inlägg från frugan, som är inne i 7 + 3 veckor, om jag nu fattat denna räkning helt korrekt. Funderar lite på graviditeten allt eftersom hon skriver, självklart kan man inte vara i närheten av att sätta sig in i vad en kvinna går igenom när det gäller barnafödande. I vilket fall får man göra ett försök att förstå, hjälpa, trösta osv. Kan bli något svårt ibland med. Bara att orden ”Jag älskar dig” orsakar tårar, kan vara jobbigt, men förstår det. 
Nu är frågan, vad kan jag som pappa göra för att underlätta denna omställning som Love går igenom? Rent spontant vet jag inte något exakt jag kan göra mer än att stötta hjälpa och framför allt visa att jag älskar min fru. Tror det ger lite boost på vägen i alla fall. Snart får vi åka på semester tillsammans, då kan vi nog få mer chans att prata igenom alla känslor, funderingar och förväntningar på vad som komma skall. Behöver nog dela mycket känslor, vilket detta forum ändå har varit rätt bra. Det är svårt att berätta allt man känner när man sitter och blir frustrerad över kanske något smått och får egentligen inte ut det man skall.  Som det har blivit med denna kan man i lugn och ro förmedla vad man tycker och tänker som den andra kan ta del av och vi kan komma närmare varandra i en förståelse på vad var och en går igenom. Detta låter nästan som att jag har det svårt med, det är inte meningen. Jag har inga hormon svängningar, ingen omställning på min kropp alls på grund av detta, så det är inte så, utan att man, jag, kan få ta del av många av Loves känslor och funderingar, på ett lugnt och sansat sätt, där jag också kan dela med mig lite av vad jag tycker och tänker om dessa.

Får räcka här för nu, även om jag skulle vilja försöka samla mer av alla tankar som flyger och far i huvudet, så får det bli något annat inlägg.

/Pappa Oo