Min Oo är hemma! Han ser nästan ut som en raggare med den ansiktsbehåringen Xo) Rätt sent igår kom han hem och gjorde mig sällskap i sängvärmen, lite småsliten efter i princip non-stop körande från Tyskland. Det syns ju nästan att han fortfarande är rätt trött :o)
Jag läste i varje fall ut Anne Holts "1222 över havet" som var riktigt bra, och så påbörjade jag nästa i högen av nyinköpta pocketar, Dean Koontz "Livstid". Det var ett tag sedan jag läste något av honom, jag har omkring 28 av hans tidigare böcker, men på sistone tycker jag han har bytt stil litegrann.
Jag föll aldrig riktigt för böckerna om Odd, och hade lite svårt att även i denna komma in i hans "jag"-skrivna form.
Stekte ett berg av plättar som räckte till både middag och fem matlådor till mig! Oo är inte lika förtjust i plättar som jag, framför allt inte som lunch eller middag.
Skurna i småbitar, uppstekta och serverade med smör och socker, mmmm!

Imorgon är det ultraljud! Nån från Lerum ringde igår och meddelade att hon som skulle göra det på oss blivit sjuk, och ombokade oss till Alingsås istället. Hann bli lite orolig att måsta vänta några dagar, men fick samma dag och till och med lite tidigare. Jag hoppas det inte ska bli några problem för den andra att uppge kön om hon nu kan se det! Policyn är ju att inte göra det, därav skrevs det in i min journal att det fanns speciella skäl till att uppge för oss. Nu var hon osäker på om de i Alingsås kunde få upp min journal, och hon erinrade sig att de inte var lika generösa i att berätta som de i Lerum. Först när jag sade att psykologen skrivit in det i journalen fick hon lite fart och skrev in det i tidsbokningen för hon i Alingsås. Så jag hoppas att det inte ska bli några problem. Just då glömde jag bort att det faktiskt varit barnmorskan i Lerum som skrivit in det i journalen, och inte den där jourpsykologen, men jag blev så rädd att det skulle bli problem och motsättning mot att berätta.
Jag tror att en anledning till policyn att inte uppge kön är för att undvika selektering och borttagande av oönskat kön. Om jag då tillåter mig att ha lite fördomar om eventuella andras fördomar, så uppgav jag för hon i tidsbokningen att jag var asiat, då de har tendensen (och tyvärr välgrundade) egenskapen att abortera flickfoster. Dock bara "där borta", men man vet aldrig hur fördomarna kan påverka människor, hur objektiva de än ska vara i sina yrken. Jag vill bara helgardera mig. Har de fördomar om mig, så kan jag tillåta mig att ha fördomar om dom i detta fall!

Jag har ju för det mesta fått uppskattning av mitt koreanska ursprung, och jag kan nästan till 99,9 procent av fallen säga att det varit från det andra könet. Grunderna har dock allt mer upplevts som grumliga. Tyvärr skulle jag vilja påstå att den ökade poulariteten av Thailand är en grund till detta. Att det förutom ett populärt semestermål för alla åldersgrupper också är ett populärt mål för att köpa sex och även hemtagande av fru. Visst, en del "hemtaganden" är säkert grundade på äkta känslor, och då jag "känner" två som gjort det och hört deras versioner, vill jag inte döma. Jag kan tycka men inte döma. Men på grund av detta upplever jag att vi asiatiskor fått något av en "billig" stämpel. Att vi är billiga och villiga. Är jag full av fördomar då? Överdriver till bristningsgränsen? Nu skiljer det ganska mycket i utseende på en thailändska och en koreanska, men jag har ändå fördomar nog att nästan ta illa upp vid frågan om jag är från Thailand. En del uttrycker förvåning när jag pratar så bra svenska! Innan den thailändska populariteten kunde jag dras över en och samma kam när det gällde det utländska utseendet. I många fall var jag som guling mer "godkänd" än en svart genom de fruktansvärt orättvisa rasistiska ögonen, men ibland har jag också fått "svartskalle" slängt efter mig och det sårar nåt otroligt även om man inte vill. Det spelar ingen roll om jag varit svensk medborgare från sju månaders ålder eller sju år tillbaka, det är ett fruktansvärt ord att få höra av en främling, uttalat i djupaste förakt.
Jag har som sagt varit förskonad, men minns framför allt när jag gick i högstadiet. Internet, chat och sånt fanns ju inte på kartan ens, nej då var det Heta Linjen som gällde! Man ignorerade de viskande rösterna och hoppades på napp på nån "vanlig" kille där i den öppna etern. Om man sedan vågade kunde man uppge vilken skola man gick i, sedan vilken klass, och så bläddrades det flitigt i skolkatalogen över Piteå kommuns högstadieskolor. Dög man inte så klickade det till och så var man jätteledsen en stund. Sista gången jag avslöjade vem jag var, började killen fnissa.
(Fniss) "-Är du, (fniss), är du svartskalle?"
Jag blev så paff och ledsen, och så förskonad som jag varit och inte det bästa självförtroendet, fann jag inget annat svar än ett ynkligt "-Nej".
En starkare person, en (vilket ju på ett sätt är tragiskt), luttrad person hade kanske svarat något skarpt tillbaka eller inte brytt sig. Men jag tänker på alla de som fått och fortfarande får utstå detta regelbundet! Och idag är det inte bara de svarta, nu har också "blatte" tillfogats i vokabulären.

Jag har varit i Sverige sedan blöjstadiet. Kan inget annat, känner inget annat än Sverige som hemland. Jag kan inte identifiera mig med invandrare som kommit senare och har annan bakgrund än min genomsvenska. Men jag kan ibland känna en form av tillhörighet, just för att jag, liksom dom inte ser svensk ut. När jag pratar med invandrare kan jag få frågan vart jag kommer ifrån, och det ställs alltid med en känsla av "vi". Typ "jag ser att inte du heller är "svensk", så var kommer du ifrån?" Och eftersom jag är som "dom" kan jag fråga tillbaka utan att uppfattas vara en "svenne" som tänker "blatteland". Är detta rasistiskt av mig emot de "vita"? Fördomsfullt? Självklart generaliserar jag grovt, men i egenskap av "svenne" med annat utseende är detta mina tankar.

Jag får ofta höra kommentarer som "slöjmaffian" och liknande nedvärderande epitet, vilket kan göra mig ledsen och arg. Det är kommentarer som fälls av personer som aldrig skulle erkänna några rasistiska tendenser, men sådana små enstaka kommentarer kan påverka så otroligt mycket! Om de sägs så vederbörande hör! Om de sägs i närvaro av barn!
Självklart har jag också fördomar, och de sträcker sig över både hudfärger och samhällsklasser, det är nog ganska oundvikligt i olika utsträckning som mänsklig varelse. Men man måste vara medveten om dom och ge sjutton i att låta dom påverka sin omgivning på ett kränkande sätt, eller lägga över dom på de unga!

Ja, jag har fördomar när jag fruktar att jag får ett nekande vid frågan på kön vid ultraljudet. Detta som ett resultat av de fördomar som kan drabba alla oss med sneda ögon som vill veta vilket kön det är på vårt väntande barn! Jag förstår tanken bakom, men nu är vi inte i Kina, nu är vi i Sverige och här är det fri abort vad jag vet. Och även om man kan tycka mycket om att abortera på grund av kön, så kan det lika gärna diskuteras lika mycket om att abortera på grund av skada. Fri abort eller selekterad abort? Skit samma, det finns inget sistnämnt i detta land, man får abortera utan större grund än moderns vilja, så varför lägga in en sådan könspolicy egentligen? Om den statliga sektorn inte vill uppge kön så kan man idag ändå kolla upp det privat.
Och detta inlägg blev mycket längre än jag tänkt mig! Xo)