Industrisemestern är över, de flesta är tillbaka och ruljansen startar upp igen. Det springer folk överallt och kollar av hur semestern varit, hur den tillbringats och andra ointresanta meningslösheter så som det förväntas av goda kollegor och medarbetare. Undrar hur de skulle reagera om man sade att man blivit lämnad av maken, att barnen hamnat i fyllecell och man själv klunkat två vintetror varje kväll?
Jag börjar gruva mig för när mitt tillstånd ska upptäckas. Som tur var har jag noll kontakt med andra i landskapet, alltid fördjupat mig i min Metro under lunchen och ganska klart visat mitt ointresse av relationer eller ytligt prat med de andra. Det torde kanske minska risken för "-Nejmen väntar du barn? Ååh, vad roligt!" Och så alla frågor och egna erfarenheter och sånt som har en förmåga att komma. Blä. Har ingen lust eller behov av att försöka dölja magen, utan vill bara kunna komma och gå som vanligt utan kommentarer, frågor eller händer som ska känna!

Nu har jag i varje fall fått tag på psykologen och fått tid nästa vecka. Tror jag är lite extra gnällig på grund av det eländet också. Jag har mått så bra hela helgen och nästan känt mig "som vanligt". Då vill man ju inte ner och grotta i det där igen och plocka fram alla jobbiga känslor man haft. Tänker jag inte på det, eller inte konfronteras med ungar så går det ju bra! Jupps, skitbra hantering av problemet va? Struts som heter duga. Xo) Nog om det nu.

Vy från Angeredsbon som jag passerar till och från jobbet. I fjärran skymtar centrala Göteborg och E6:an plöjer sin väg från Kungälv. Eftersom vi samåkte i fredags beslöt vi för att ta en cache vid namnet "Angeredsbron".
Naturligtvis parkerade vi vid "fel" ände av bron, men en promenad var ju inte så dumt, även om det nu råkade vara längs en vältrafikerad väg med två motorvägar brusande långt där under. Vi letade, och letade. Några förbipasserande tutade på oss, kanske de ville säga oss något? Kanske det ja, för efter fruktlöst sökande och läsning av tidigare loggar insåg vi att cachen måste vara under bron, på marken vid brofästet långt under oss! Suck! Bara att knata tillbaka och hitta någon annan mer lättillgänglig cache för dagen.


När jag nu började så negativt får jag ju avsluta med något positivt. Stoltsera med mitt bröd igen! :o) Jaja, det är bara enkla limpor, men det är mina förstfödda! Då får man skryta lite ;o)
Just det, vi har ju varmluftsugn. Då ska man ju kunna grädda flera plåtar samtidigt? Dock undrar jag då över temperaturen, för visst ska det vara lite lägre än vad som annars angivs i recept och så om man kör på varmluft? Hade jag kunnat det så hade jag kanske kunnat grädda alla lite fortare, förutsatt att de fått plats på höjden. Lite tveksamt kanske, men väl värt att kolla upp till nästa gång!

Hehe, de blev lite stora som sagt. Fick dela på mitten för att få in i fryspåsarna och så skiva på tvären.





(Nam nam!)