Såklart fick jag ju försöka förklara varför jag kände behov av könsbestämning. Struts, lock och fasad for all världens väg och jag finner mig stå där i ett konferensrum torkande tårar och snor på gardinerna! (Sorry) "Min" bm verkar i alla fall ta mig på allvar och ska också skriva in i journalen att jag ska prioriteras hos psykologen. Risken för att skada sitt barn väger visst ganska tungt. Konstigt.
Fick ingen ny tid för ultraljud, utan psykologen får göra den bedömningen(?). Jag orkar inte bry mig. Hon tycker i alla fall att jag ska ringa psykologen på måndag då hon är tillbaka från semestern, detta för att trots deras kommentarer i journalen, tillse att jag får hjälp snarast.