Började nästan gråta av lättnad när jag inte ens behövde förklara färdigt för min barnmorska, utan bokades in på nytt ultraljud nu på fredag!
Hon ville veta vem jag varit hos i Alingsås, men det mindes jag ju inte. När hon fick fram namnet via journalen fnös hon "-Jaså hon." Och när jag återgav att hon hävdat att det var för tidigt att se något svarde hon bara "-Skitsnack!". Att det uttryckligen också stått i min journal att försök skulle göras, men ignorerats tyckte min bm var ytterligt dåligt. Men hon bekräftade också det som tidsombokaren från Lerum sagt om Alingsås och Lerums olika inställning till könsbestämning. Nu skrev hon också in ännu en gång ännu tydligare att pga anknytningsproblem och svårigheter att acceptera graviditeten ska försök till könsbestämning göras. Höll som sagt på att börja lipa där jag stod inne i materialrummet när hon var så tillmötesgående. Jag hade ju mer eller mindre gett upp och ställt in mig på att få göra det privat.
Så nu kanske vi kan få veta könet på fredag, inga garantier, men nu ska hon i Lerum i varje fall försöka! Därefter mitt andra samtal med psykologen, vilket kan passa bra. Kanske det kan bli mera reellt för mig nu? Att faktiskt kunna få kalla den för han eller hon! Att det är han som sprattlar, eller hon som bökar. Nej, mina hjärnspöken kommer inte att lösas av detta, men jag kanske kan komma en liten, liten bit åt rätt håll i varje fall?

Fick förresten veta en liten detalj som hon I Alingsås noterat men inte berättat för oss. Inget märkvärdigt som kanske brukar sägas, men att moderkakan ligger i bakvägg eller vad det kallas. Jag har ju undrat lite då många i FL-tråden som jag "skuggar" inte känt något alls ännu, vilket tydligen kan bero på moderkakans läge i "framkant" eller vad det nu kallades. Om nu min ligger i bakkant så kan det ju förklara att jag började känna sprattel så pass tidigt. Detta har ju hjälpt mig litegrann i känslan av att det är verkligt, även om det också känts och fortfarande känns rätt läskigt.