Det debatteras om dagens ungdomar och arbetslöshet, där höga röster hävdar att ungdomarna är lata, bortskämda och ovilliga att "börja från scratch" på arbetsmarknaden. Hörde ett exempel (radio P1) från en företagsledare som fått en jobbansökan till sin kebabfabrik där personen redan i ansökningsbrevet krävde minst 24500 i månadslön. Arbetet bestod av att göra kebabspett. En annan slutade sin anställning efter två dagar för att "det luktade kött", medan många helt enkelt slutade dyka upp efter tre-fyra dagar. Okej, att tillverka kebabspett kanske inte är det mest häftiga eller upphetsande jobbet att berätta om för kompisarna, men vad förväntar de sig egentligen? Någon representant för ungdomarna höll inte alls med av företagsledarens bild av ungdomar och proklamerade att alla vill jobba, oavsett vad.
Jag ska inte ge mig in i den debatten för mycket, för jag vet att det finns väldigt många drivna och duktiga ungdomar som arbetar extra och under lov till dåliga villkor och löner utan att klaga, som faktiskt ser den egna vinsten på andra plan, så som den otroliga tillfredsställelsen när man får sin eget ärligt intjänade lön. Hur dålig man än kan tycka den vara, så anser jag att den ger så mycket mer utöver ett sifferbelopp på banken på det personliga planet.
Nej, med tanke på denna debatt tänkte jag själv tillbaka på mina arbetslivserfarenheter och vad jag egentligen har åstadkommit på den fronten. Eftersom jag anser att även prao tillhandagiven av skolan ger en inblick i arbetslivet, skildrar jag också dessa som jag minns. Är dock väldigt osäker på ordningen tidsmässigt, men tror vi hade två veckors prao under högstadiet, minst en gång per läsår.
Ett av mina första praojobb måste ha varit det på "Ica Örnen" (finns inte längre noterade jag när vi var uppe i somras), en på den tiden större livsmedelsbutik mitt i Piteås centrum. Det var enkelt i form av att plocka upp och prismärka varor, se till att det såg snyggt ut på hyllorna och viss paketering av charkuterivaror. Det var ju ganska kort tid, men jag tyckte det var roligt och uppskattade verkligen kassen med chips och godis som jag fick till tack när tiden var över. :o)

En andra praoperiod var ända ute i Bergsviken på ett konditori som jag inte minns namnet på, men typ "Gretas konditori" eller något annat kvinno(?)namn. Tror inte heller att det finns längre. Cyklade de cirka åtta kilometrarna och hjälpte till med tillverkning av massa olika bakverk. Den äldre bagare jag jobbade med hette Tage och var jättesnäll. Han hävdade att jag fick äta hur mycket jag ville, men jag kom mig inte för att göra det då det kändes fel att gratisäta. Minns hur han bjöd upp mig till lägenheten ovanpå där han bodde och jag fick välja ett bakverk och dricka som han tog upp, och så fikade vi framför tv-n en rast. En dag kom två tjejer in och jag minns hur förvånad och irriterad jag blev på hur de högljutt plockade för sig av fika, mumsade i sig och hävdade att de skulle sommarjobba där. Tage var lite sur när de gått, och påstod att de ofta gjorde så, och sade sedan att han hellre sett mig som sommarjobbare där istället för dom! Men det var inte han som bestämde, utan ägaren som bara tittade förbi ibland. Jag trivdes i varje fall väldigt bra och tyckte om att tillverka semlor, se hur wienerbröd gjordes och chokladdoppa biskvier. Det var bara när jag fick rycka in bakom kassan som jag blev nervös då jag var så dålig på huvudräkning, och när jag en dag ombads skriva ett kvitto fick köparen diktera vad det skulle stå! :o)

En period jobbade jag tillsammans med Jenny som reklamutdelare för "Svensk direktreklam". Buntvis levererades reklamen hem och så sorterades den i färdiga högar att stoppa i folks brevlådor i Munksund. Dåligt betalt var det, men jag tyckte det var rätt kul ändå där vi vinglade fram på våra cyklar, eller promenerade med våra fullpackade ryggsäckar. Det var nog mitt första avlönade arbete, och vilken kick det var att få sin första löneutbetalning! Tror den var på drygt tvåhundra kronor eller nåt!

Vad jag tror var mitt första sommarjobb, var att hjälpa till inför förberedelserna till "Piteå summergames", en fotbollsturnering. Minns inte mycket av jobbet förutom att det innebar både lite administrativa och praktiska uppgifter. En grej jag framför allt minns, var att jag skulle måla upp den där mittcirkeln på en fotbollsplan med hjälp av en sådan där liten "vagn" med vitfärg som lämnade spår när man drog den. Jag målade upp cirkeln på fri hand utan några som helst referenser eller hjälpmedel, så ni kan ju tänka er hur ickerund den blev! Hörde ingenting om resultatet dock, turneringen var ännu ganska liten på den tiden så kraven var väl därefter också :o) Tror jag tjänade omkring 50-lappen i timmen eller nåt, men uppskattade nog ännu mer berömmet och "goddie-bagen" jag fick när jag slutade.

Är lite osäker på om nästa minne var en prao eller ett sommarjobb, men jag minns att det var väldigt soligt och varmt, därav misstänker jag sommarjobb. Liksom det förra var det ett arbete tillhandahållet av kommunen, och denna gång städade jag på stadsbiblioteket. Minns att jag tyckte det var rätt mysigt där bland alla böcker och lugna atmosfären, och undrade över all "fika"tid lokalvårdarna jag följde hade. När jag tröttnade på att sitta nere i deras skrymsle och bara glo när de satt och pratade, gick jag upp och försjönk i någon bok :o) Min syster hade ett sommarjobb där hon fick städa på SCA-fabriken tror jag det var. Jag minns hur synd mamma tyckte om henne som fick städa deras toaletter och sådant, och fick höra riktiga snuskhistorier. Jag kan tänka mig att det var viss skillnad på toaletterna på biblioteket och fabriken, så för mig var det helt ok.

När jag kommit upp på gymnasiet blev det fabriksarbete i form av "löpande band" hos pappas arbetsgivare i Svenljunga. Tillverka filter och förpacka ena året, viss tillverkning och paketering av munskydd det andra. Det var högt tempo, enahanda arbetsuppgifter men jag tyckte det var jättekul! Fick några somrar tillsammans med Nina och hennes kille göra ett endagsjobb tillsammans med pappa vid SCA(?). Det bestod i att i en gigantisk ventilationstrumma byta ut de tubliknande stora filtren som hindrade sågspån för vidare färd. Att ha kontaktlinserna på där var inte att tänka på, och munskydd var ett måste. Jag minns hur svettigt, trångt och dammigt det var, men ändå så tillfredsställande på det där primitiva självuppfyllande sättet.

När jag flyttat till Umeå fick jag jobba som försöksbiträde för SLU (Sveriges lantbruksuniversitet). Det var nog det mest fysiskt krävade jobb jag gjort, men också ett av det klart roligaste! Att vädret var helt otroligt fint hela den sommaren gjorde nog sitt också. Det var plantering och handgödsling av de små försöksrutorna, traktorkörning och rensning av sten från fälten. Då kände man verkligen att man levde!

Under studietiden jobbade jag något år med att städa drop-in solarium, och satt även ideellt för Röda korsets "Jourhavande kompis" innan jag gjorde studieuppehåll och blev nattronderande väktare, vilket sedan blev mitt fasta extra- och sommarjobb fram tills jag flyttade söderut. Minns hur ickemysigt det var att varma sommarkvällar gå omkring och låsa Kungspassagen med den grå overallen och svetten rinnande därunder. En del pass på 12-13 timmar att rondera på mörka arbetsplatser, rycka på inbrottslarm och tillse grindar och fabriker. De där varma somrarna var dock ok när jag vid två somrar ryckte in som laborationshandledare vid astronomikurser som Universitetet tillhandahöll. Ensam fick jag ta hand om och leda stjärn- och planetobservationer med teleskop på kvällen. Kul!

Sedan jag kom ned till västkusten och lärarjobbet, och hakade snabbt på att jobba extra som ordningsvakt och senare också gruppträningsinstruktör. Svarade på en annons om extrahjälp i fysik, vilket gav mig många givande timmar med Tahmina!

Mina föräldrar må ha haft sina brister, men de lärde mig att göra rätt för mig vilket jag tror mig kan tacka mina "framgångar" på arbetsfronten för. Det var inte fråga om att klippa gräs, hugga ved eller tvätta fönster av annan anledning än att man skulle hjälpa till och "göra rätt för sig". Ingen motfråga som verkar vara given bland många unga idag: "Vad får jag för det?" Det må inte alla vara några avancerade eller imponerande arbeten jag haft, men mina insatser har alltid uppskattats och gett mig bra referenser att tillfoga min CV. Till nackdel kanske kan sägas att denna ambition att göra rätt för sig har en förmåga att drivas till sin spets, då jag alltid vill göra mer än vad som kanske krävs eller behövs, vilket renderade min väggkänning som så abrupt fick avsluta min lärarkarriär. En liten självanalys tillskriver denna överdrivna ambition till att det egentligen aldrig var nog det man gjorde hemma. Att det inte var tillräckligt bra, eller ofta nog. 
Men jag trivs med att ha mycket att göra på arbetsfronten, känslan av att göra nytta, göra rätt för sig. När jag nu om några månader inte kommer att kunna göra det längre vet jag faktiskt inte hur jag kommer att reagera. Att vara hemma med barn är ett beundransvärt "arbete" om något, men i min hjärna räknas det liksom inte. Jag är borta från det verksamma arbetslivet, gör ingen insats längre, även om många, och även jag på ett plan anser att ta hand om sitt barn är en insats värd något som någon annan. Jag är tyvärr fast i gammeldags konservativt tänkande där begreppet "hemma med barn" betecknas som mindre värt, kontra "riktigt" arbete som ger en inbetalning på kontot. Skyller på mammas bitterhet i den frågan, tillsammans med de än idag ojämlika könsrollerna.
Har en känsla av att mammas bitterhet blir en sak vi kommer att behandla under mötet på onsdag.

Hörde på radio en sommar där de efterlyste typ "Sveriges mest hemska sommarjobb", och så fick lyssnare skriva eller ringa in och berätta. En tjej som satt och sorterade skruvar eller nåt ned i olika hål dagarna i ända kom ganska högt, men jag minns att vinnaren blev en kille som sökt städjobb på en biograf. Det han inte förstod var dock att det var en porrbiograf! Där var det inte popcorn och godispåsar som plockades upp från golvet mellan visningarna om man säger så. Men visst borde en lönecheck från ett sådant arbete kännas mer tillfredsställande att få än efter ett jobb som tillbringats sysslolös som brandvakt eller liknande?
Skulle vara kul att veta folks värsta/bästa sommarjobbsminnen!