Jag har en kollega i hagen intill som också bor i vårt område. Han var på after work igår, så denna morgon fick han skjuts med mig. Vanligtvis åker han till jobbet 05.45 (!), men idag fick det bli så sent som 07.00 istället. Det kuliga är att han också är geocachare, så han kommer med en massa bra tips, betydligt mer rutinerad som han är jämfört med oss.
Igla ser varmt och mysigt ut. Oo ligger kvar i sängen där inne, och blir kvar resten av dagen. Han har nog en släng av feber, då han svettas och fryser om vartannat. Så fort vi kom hem från Elin och Andreas, gick han och lade sig. Jag kom strax därefter, och orkade i varje fall se hela "House" och delar av "Hells kitchen" innan jag slocknade.

Maten hos Elin och Andreas var mums! Fläskfilé, ugnsstekta rotfrukter, tzatziki (stavas det så?) och vitlöksbröd! Åh vad gott det var, och så äppelpaj till efterrätt! Kan helt klart säga att det både såg och smakade mycket bättre än det som Noel serverades! Och det vågar jag faktiskt påstå utan att ens ha smakat Noels geggamoja (couscous, kyckling och tomatsalsa), som till dess försvar faktiskt luktade rätt ok.
En sak som slog mig när vi satt där hos dom, var att min näsa var helt fri, och inga andra "förkylnings"symptom kändes. Nu är jag dock tillbaka och snorar och nyser. Det är alltså speciellt mycket på morgonen! Hm.
Noel växer så det knakar, och undertecknad proklamerar stolt att hon självmant kan plocka upp och bära omkring honom nu! Sedan börjar den här combatinstruktören inse att det faktum att vara hemma med barn, är optimal styrketräning för armar, mage och rygg! Hur orkar dom kånka omkring på sina telningar så länge som de gör? Imponerande!

En kallelse till ännu en uppföljningsundersökning låg i brevlådan när vi kom hem. Nu är det drygt tre år sedan tror jag, som jag opererade mina ögon, men tycker det är toppen att de fortsätter att följa upp hur det ser ut där inne. När jag gjorde denna operation, förde jag den minimalistiska formen av dagbok, i form av en sådan där bok "Fem år dag för dag", där en hel dags händelser skulle komprimeras på sex-sju rader. Jag har fyllt en sådan bok och påbörjat en annan innan bloggen tog över. Jag har flera gånger tänkt skriva ned mina minnen från operationen, och denna kallelse är den rätta knuffen. Som det är nu känns det som jag aldrig haft en tid med glasögon och linser, så just därför kan det vara roligt att ha kvar så mycket jag kan minnas av den korta tid det tog att praktiskt taget förändra mitt liv.

I mellanstadiet började glasögon hamna på sporadiska klasskompisars näsryggar, och jag var inget undantag. Då var det nästan något häftigt, man var speciell, man förtjänade nästan lite sympatier och fick flytta fram i klassrummet, för man såg ju så dåligt. Efter några år växte många ifrån sitt lilla synfel, medan det för mig bara blev sämre. Tjocka glasögon som förvandlade mina smala ögon till minispringor, men jag var ändock tacksam för att jag inte var översynt, vilkas glas istället förstorade bärarens ögon till komiska proportioner.
Att jag tävlade så mycket i längdåkning, medförde nog att jag redan i sjuan fick skaffa kontaktlinser. En ny värld öppnade sig! Vad bra man såg, och vad smidigt!! Röda och blå linsvätskor, speciallösningar, gnugga i små cirklar, linsburkar och byten av vätskor för torra ögon vande man sig snabbt vid. Aldrig att man ville ha glasögonen mer än absolut nödvändigt!
Styrkan på linserna fortsatte uppåt, för att mot slutet stabilisera sig kring -7,75 till -7,50. De sista åren märkte jag av torra och "trötta" ögon, så pass att jag faktiskt började använda glasögonen mer frekvent. Det passade ju om inte annat ganska bra till min lärarroll :o) Dock fick "glasen" vara specialgjora i plast, för att de inte skulle bli allt för tunga och breda.
Tanken på operation hade funnits ett flertal gånger, och en dag tog jag tag i det. Efter lite efterforskning och sedan möte med läkaren på Capio Medocular som jag till slut valde, fick jag bekräftat att den "vanliga" laseroperationen, LASIK inte var tillförlitlig för så pass grova synfel som mitt.
Vid LASIK skär de upp ett lock i hornhinnan och bränner bort så pass mycket som krävs för att korrigera brytningen. Locket läggs på och allt får läka.
Vid grövre synfel måste de bränna så pass djupt i hornhinnan, så därför var ICL/PRL mest lämpligt för mig. Där sätts en permanent lins in mellan regnbågshinnan och linsen. En fördel med denna metod är att den är reversibel, dvs eftersom det är en faktisk lins, kan den tas ut eller bytas. Det som krävs av mig, är att utrymmet mellan regnsbågshinnan och linsen är tillräckligt, vilket det efter undersökning var!

Så en morgon infann jag mig på deras klinik mitt i stan. Jag hade inte fått bära kontaktlinserna x antal timmar innan (minns inte hur många det var). Fick en första omgång av bedövande ögondroppar, följda av andra fortlöpande tills det var dags. Lades i tandläkarliknande stol och ansiktet draperades med grön duk, så bara ögat syntes. Metallklämmor fördes in under ögonlocket, samt nedtill, och öppnade upp det då det spände rejält. Jag minns hur jag tänkte att det måste se bra komiskt (och läskigt) ut med ett vitt uppspärrat öga som kikar fram ur duken. Mer ögondroppar för bedövning och fuktighet. Som närsynt ser man dåligt på långt håll, men utan problem på väldigt nära. Såg därför skalpellen väldigt väl när den kom närmare. De skär ett snitt ovanför själva ögat (horn/regnbågshinnan) och trycker in linsen på plats. Snittet kändes inte alls, men itryckandet var lite obehagligt, då det de facto tryckte rejält inuti själva ögat. Men det coola var, att jag samtidigt kunde se hur synskärpan kom på plats! Ungefär som man för glasögonen sakta på plats och det suddiga blir klart, så var det liknande här. Plötsligt kunde jag se att det hängde en klocka på väggen bakom kirurgen, och jag tänkte att jag aldrig skulle glömma det klockslaget! Det gjorde jag dock ganska snabbt...men det var förmiddag i alla fall! :o)
När linsen var på plats och kirurgen var nöjd, lämnas snittet att läka, och så upprepades allting med andra ögat. Det gick väldigt snabbt, kanske en halvtimme, och direkt efteråt kunde jag se! I kapprummet utanför receptionen kom en viss insikt, när jag såg ut genom fönstren skarpt och tydligt och tårarna kom! Inte alls vad jag tänkt eller trott, men en liten lyckoskvätt blev det, och kunde inte låta bli att slänga armarna om kirurgen när han strax efter kom ut för att titta till mig och säga hejdå.

Med mig den dagen hade jag Tomas, som följt med som stöd och chaufför hem. På grund av bedövningen var mina pupiller stora som tallrikar, och trots solglasögonen var det nästan jobbigt ljust ute. Jag hade inte släppts in på någon krog med de ögonen! :o)

Innan operationen hade jag blivit informerad om eventuella biverkningar, så som ljushalos och reflexer. Kvällen efter hade jag väldigt stora och tydliga halos, dvs ljusa ringar kring ljuskällor. Dessa försvann dock snabbt, men kvar blev de små ljusreflexer som uppstår framför allt av spotlights av den typ man finner på ett dansgolv. Kanske jag framför allt märker av just de reflexerna eftersom de påverkar mig så mycket när jag jobbar som ordningsvakt. Reflexerna hamnar precis i ansiktshöjd på folk, så jag inte kan se dom ordentligt. Mycket störande och jobbigt, vilket gjort att jag nu undviker sådana vaktjobb. Men det är det värt!!

................

Har nu bokat om tiden jag fick, till en dag då Volvo har stoppdag och jag är inne i stan. Passade på att fråga exakt när jag gjorde operationen: 20:e september 2006! Hon kunde inte se vad jag betalade, och jag minns inte exakt. Summan var så orelevant att jag strax glömde den. Jag hade fått synen tillbaka! Men jag har för mig att jag betalade omkring 32 000 för båda ögonen. En summa som jag före operationen vägde tungt mot riskerna och osäkerheten. Tänk om det inte blev bra? Tänk om bieffekterna blev illa? Tänk om något går fel? Det var ju liksom ens synförmåga det handlade om. Man visste vad man hade, och hur kasst det än var, så funkade det i alla fall.
Men efteråt var alla tvivel bortblåsta, och pengarna den bästa livsinvestering jag gjort!
Frågade henne vad operationen skulle kosta att göra idag, vilket var omkring 19 900 per öga beroende på om annat, tex brytningsfel också skulle korrigeras. Jag har för mig att jag hade ett litet sådant faktiskt.

I flera veckor efter operationen öppnade jag badrumsskåpet på kvällen för att plocka fram linsburk och vätskor, och sedan komma ihåg att jag ju faktiskt inte hade några linser att ta ut! Likaså famlade jag med handen på nattugsbordet efter glasögonen på morgonen, bara för att upptäcka att jag såg nattugsbordet hur klart och tydligt som helst!