...härdar, brukar man väl säga? Jag är en sådan som anammar det både psykiskt och fysiskt. I helgen har jag jobbat med den fysiska delen. Underarmarna värker och jag har ingen kraft i nävarna. Men vi har en rejäl hög med björkklabbar som väntar på att bli ved till vår kamin! Lise-Lott och Ole, vänner till Oos familj har havsnära mark ute i Jörlanda. Av dom har vi fått rejäl tillgång till prima björkved, men inga färdighuggna klabbar, utan hela träd ute i skogen. Så i lördags begav vi oss upp till Landet (så kallar familjen deras sommarställe, därav Landet med stort L). I väntan på motorsåg fick Linda plocka fram instängda aggressioner och jobba med yxan! Shit vad jobbigt, men grymt skönt! Flisorna flyger åt alla håll, eggen begravs djupt i träet och svetten rinner. Primitivt arbete som ger utlopp för primitiva känslor. Rekommenderas för vem som helst!
Att sedan balansera knappt meterlånga stammar på en skottkärra genom dyngsur, stenig och trädrotsguppig stig kanske kan verka enkelt.
Det var det inte.

När vi fick ge vika för regnet, skrek underarmarna efter vila, och att öppna händerna efter dess tag om handtagen smärtade rejält. Redan till kvällen var träningsvärken ett faktum. Varför betala dyra pengar för ett gymkort när man kan jobba i skogen??
Jag kommer definitivt att uppskatta den värmande brasan i kaminen ännu mera hädanefter!


Lise-Lott och Ole hade precis skaffat sig en hund. Minns inte vilken ras det var, men som alla valpar var den urgullig! Tre månader gammal och ett yrväder!

Regnet fortsatte att ösa ned under eftermiddagen och middagen. Vi hade tagit med oss för middag som vi fixade. Det räckte också till valpägarna som också bjudits in. Därefter klarnade det upp och vi tog en promenad ned till hamnen med fiskespöna i högsta hugg.
Eftersom det utlovats regn, och det inte såg så lovande ut enligt prognoserna, så drog sig Oos kollega ur fisket på fredagen. Men vi tog med grejerna ändå utifall, vilket passade bra! Det blåste dock ganska rejält vid bryggorna, och det enda vi fick på krokarna var av det vegetabiliska slaget.









I brist på napp, satte vi oss i Gulingen och drog ut till Skåpesund. Som alltid när vi passerar Stenungsund, känner jag ett stygn av saknad. Det är ett mysigt samhälle, och jag har så mycket minnen där! De fina långsträckta cykelvägarna där jag åkt inlines, alla vaktpassen på Stenungsbaden. När vi nu åkte på vägen ut mot Orust, mindes jag en annan gång längs den vägen. Jag hade den morgonen fått besked om Annas fruktansvärda tragedi. Några timmar senare skulle jag gradera i Krav Maga, men beslöt ändå att göra det. Jag minns hur jag grät hela vägen ut, grät över livets orättvisor, grät för min vän, vilkens tillvaro slagits i bitar. Rödgråten stod jag framför mina tränare, tårarna rann upp igen när jag förklarade min sena ankomst, men ingenting hade passat bättre för att ge utlopp för sorgen och vreden, än ett flera timmar långt graderingspass i Krav Maga som sedan följde. Jag klarade min första gradering utan glädje.



I Skåpesund var det lika mysigt som alltid, men fisken lyste med sin frånvaro. Likaså vid Myggenäs hamn och dess intilliggande camping. Klockan var omkring halv tolv när vi gav upp och åkte tillbaka. Det var ändå mysigt att vara ute, stå vid vattnet och kasta lite. Kändes lite konstigt att åka förbi Stenungsbaden. Mina arbetspass där kändes som något jag gjort i ett annat liv, där jag nu satt med fiskespöna i baksätet och min man bredvid. Trots trångt sängutrymme i torpet somnade vi bums. 
Idag tog vi vid där vi slutade dagen innan, och transporterade upp de uppsågade stockarna till vägen och den väntande släpvagnen. Väl tillbaka på Landet blev det en snabb avlastning och mera uppsågning till lämpliga längder. Oo lastade av släpvagnen, jag lyfte och matade stockar till Tomas som kapade med hjälp av motorsågen. Det gick snabbt, smidigt, och de värkande musklerna fick sig en omgång till. Men nu har vi som sagt en rejäl hög som väntar på sin slutliga klyvning och torkning!

Innan en välbehövlig dusch och lunch, tog jag en förrätt i hallonbuskarna, samt lekte lite mera med kameran. Ibland önskar jag att jag hade en mera proffesionell kamera. Det är ruskigt kul att plåta med en sådan med rejält manuellt fotoobjektiv, men samtidigt är det så smidigt att ha en kompakt liten kamera som går ned i fickan. Bildkvalitén blir faktiskt rätt ok ändå. De två sista bilderna visar de gamla byggnaderna på Landet, kallat Torpet.

Väl hemma lade vi omkull oss i sängen och slocknade som två ljus. Några timmar senare, när jag vaknade trodde jag det var morgon till en ny dag! Lite förvirrande att inse att det fortfarande var söndag, och en kommande GAIS match på gång. Efter lite velande beslöt jag att följa med. Vi skulle ju käka Max!

Publiksiffrorna och GAIS klack är ju ganska liten i jämförelse med IFK, men de gjorde ett gott jobb ändå. 1-1 blev slutresultatet, med en hårsmån, och jag fick käka Max med lökringar och smältost!
Efter hemkomsten har jag plockat lite och rastat dammsugaren. Det behövdes verkligen! Oo sitter och spelar Runescape intill mig, och jag ska snart avsluta och borsta tänderna. Imorgon är det arbetsvecka igen. En vecka som väntas bli ganska lugn då väldigt många av inköparna nu gått på semester. Men innan jag hoppar i säng:

Får jag presentera Flax! Oo döpte honom efter hans flaxande öron som jag inte lyckades få mer stabila, trots många stygn.
Jag improviserade fötter och armar med vägledning av mönster. Jag fick bara anpassa storleken efter Flax behov. Han blev ganska stor! Jag inser att det faktiskt inte syns på dessa bilder, så jag får ta någon ny bild till imorgon. Jag tänkte virka eller sticka honom en halsduk, och han saknar ännu ögon. De första jag gjorde blev inte alls bra, så för tillfället är han blind!

Fick förresten i fredags mitt nya bankkort som kommer att gälla när jag helt gått över till Nordea. Helt ny kod att lära sig! Suck å pust. Och till det gemensamma lär det bli ytterligare en kod! Så som jag har nu, kunde jag välja samma kod till det gemensamma som mitt privata. Perfekt för en guldfiskhjärna som jag!